Så var det alltså dags att lämna Afrika och Marocko. Sorgligt nog är det också dags att ta definitivt farväl av Aurora, som vi till och från haft sällskap med sedan Cuxhaven. De skulle ta sig vidare till Ceuta och till Smir på den marockanska kusten för att sedan vända tillbaka västerut till Portugal igen. De har planerat så, att barnen och Ingeborg tar flyget till Holland i april och Udo seglar upp båten via Azorerna tillsammans med en god vän. Det är tänkt att familjen återförenas i England för att sedan tillsammans segla hem till Norge i sommar.
Vi tror dock med säkerhet att vi kommer att ses igen. Det är inte så långt mellan Sollentuna och Kristiansand. Vi önskar dem alla en härlig avslutning på sitt seglingsår!
I ganska frisk västvind seglar vi ur Tangers oljiga hamnvatten. Det blir en fin segling, med ökande vind där vi så småningom tar ner storseglet och slörar i 7 knop eller mer över Gibraltar sund mot Gibraltars imponerande klippa, ”The Rock” som vakar över porten till Medelhavet.
Förutom mängder av delfiner som simmar och hoppar kors och tvärs i detta trafikerade farvatten möter vi också några andra, riktigt stora fiskar! På ett avstånd av ett hundratal meter ser vi några stora, kanske 6 meter långa djur med trubbig nos som majestätiskt simmar fram i havsytan. Vi kommer så småningom fram till att det sannolikt är grindvalar eller möjligen något som kallas för halvspäckhuggare. Jag är tämligen övertygad om att detta var halvspäckhuggare, nosens utseende och storleken talar för detta. Grindvalar är större. Det var fantastiskt att se dessa stora vattendjur nyfiket simma kring båten! ( Sannas anm.)
Efter att ha seglat i zig-zag några gånger för att undvika några av de stora lastfartyg som tätt efter varandra går in och ut genom Gibraltar sund, seglar vi så småningom in i Gibraltar Bay och närmar oss denna märkliga engelska koloni.
Klippan, som ser ut som ett gigantiskt, snedställt stenblock är över 400 meter hög och är förbundet med Spanien genom ett smalt och lågt näs, La Linea. Större delen av klippan är brant och obebyggd, men längs dess västra strand klättrar staden med knappt 30.000 innevånare.
Här, på mindre än 5 kvadratkilometer, har alltså engelsmännen envist klamrat sig fast i 300 år trots ett otal försök från spansk sida att driva dem ut i havet. Från att tidigare ha varit en betydelsefull marinbas för den brittiska Medelhavsflottan har Gibraltars militära betydelse i stort sett upphört efter andra världskriget. Idag fungerar Gibraltar främst som bunkringsstation för fartygstrafiken och som bas för oräkneliga banker och finansbolag då kolonin är befriad från VAT (engelsk moms) och har mycket fördelaktig skattelagstiftning. Valutan är Gibraltar-pund eller engelska pund, men euro är lika gångbart. Kolonin är formellt engelskspråkig, men vardagsspråket är spanska, trots att 2/3 av befolkningen är brittiska medborgare och kulturen så uttalat brittisk. Gibraltar måste vara en av de ytterst få platserna i Storbritannien där man har högertrafik. Trots ett starkt motstånd till förändringar från Gibraltarbornas sida får man intrycket att Gibraltars tid som brittisk koloni är räknad och det bara är en tidsfråga innan kolonin totalt integreras med Spanien.
Gibraltar ståtar med tre marinor, och ingen är särskilt ostörd. Queensway som ligger mitt i den stora handels- och flotthamnen störs av smutsigt, oljigt vatten och svall. De övriga två, Marina Bay och Sheppard´s som ligger norrut mot spanska La Linea ligger alldeles intill flygplatsens enda landningsbana och man får finna sig i att stora trafikflygplan från British Airways startar och landar bara ett hundratal meter från båten. Trafiken är dock inte särskilt intensiv eftersom inga internationella flighter flyger på Gibraltar utan trafiken endast går till och från England.
Eftersom Gibraltar formellt inte är med i EU måste vi göra en formell inklarering vid tullens och gränspolisens brygga, en process som är snabb och smidig, men som kuriöst nog inbegrep undertecknandet av ett dokument där vi förbinder oss att använda oss av råttskärmar på våra förtöjningslinor! Uppenbarligen är Gibraltarborna rädda för att våra råttor skall invadera deras klippa! Råttskärmar stod inte på vår utrustningslista så vi glömde ta med sådana, men vi gjorde antagandet att inte ens myndigheterna förväntade sig att den regeln skulle efterlevas.
Nu visade det sig att det inte fanns några lediga gästplatser i marinorna för den kommande natten och hade inte gränspolisen gett oss tillstånd att ligga kvar vid deras kaj hade vi tvingats att ankra intill landningsbanan under inflygningen, där det dessutom är ganska skvalpigt.
Nästa dag fick vi en plats i Marina Bay´s marina och i strålande solsken kunde vi ge oss iland för att utforska staden. Att gå på Gibraltars gator ger ett ganska märkligt intryck. Bebyggelsen består av en rörig blandning av spansk och engelsk arkitektur och på gatorna rörde sig en salig blandning av bleka rödlätta britter med överbett och olivhyade spanjorer med oljigt svarta hårlockar. Utbudet på gatorna är typiskt engelskt, med pubar som erbjuder ale och restauranger som serverar steak & kidney pie. Ett otal spritbutiker och elektronikaffärer lockar turisterna med attraktiva priser och behöver man hjälp med placeringen av sin förmögenhet eller juridisk rådgivning tycks urvalet av företag i den branschen vara oändligt.
Självklart uppsökte vi cable car-stationen och tog en resa upp på klippans topp med den berömda linbanan, ett färdsätt som inte tilltalar den svindlige Gunnar...
Uppe på toppen möttes av de berömda Gibraltaraporna som halvvilda rör sig fritt uppe på berget.
På denna soliga och stilla dag hade vi en fantastisk utsikt över Gibraltars stad och hamn, det angränsande Spanien och över det blå Medelhavet ända bort till Afrikas berg.
Gibraltaraporna, av arten berberapa, är Europas enda vilda (?) apor. De är sedan länge inplanterade av engelsmännen och kommer egentligen från Atlasbergen i Marocko och Algeriet. På klippan bor en koloni på ungefär 40 individer och de tycks vara oerhört vana vid människor. De lär ha egenheten att rycka till sig föremål från turister, som kameror och handväskor, och sedan kasta ner dem för klippans branter! Varningsskyltar varnar för att röra dem, då de kan vara ilskna och kan bitas – men vad hjälper det när aporna själva hoppar upp och sätter sig på ens huvud?
Vi avslutade dagen med ett restaurangbesök då detta var Ulfs sista dag med oss, nästa dag skulle han ta en tidig buss från La Linea till Malaga och flyget hem till Sverige. Vi hoppas att vistelsen ombord på Eilean, trots tidvis dåligt väder och en sängliggande, inte alltför social, kapten, blev lite avkopplande och något att minnas. Om inte annat för att det är ganska få förunnat att segla till Afrika!
Efter att ha följt Ulf till bussen blev vi blev kvar några dagar i Gibraltar, då det blåste upp en hård och byig ostvind. Vi utnyttjade tiden till att skaffa en del saker som det lönar sig köpa i det momsfria Gibraltar, en ny radio/cd-spelare då den gamla börjat krångla, billig maltwhisky och en uppdaterad Medelhavspilot. Vi fyllde även dieseltankarna till bredden, då diesel på utförsel bara kostar 29p/litern eller ca 3.80 SEK i Gibraltar.
Men så småningom avtog vinden, vred till väst och vi gjorde oss i ordning för att kasta loss mot ett nytt kapitel i vår resa – Medelhavet. Med blandade känslor ser vi fram mot vad detta historiska vatten kan erbjuda. Detta hav som är Europas kulturella vagga och för så många seglare en gång varit ett paradis på jorden, men som tyvärr under senare tid blivit så oerhört nedsmutsat, överexploaterat och dyrt att segla i.