I Bilbao blev vi kvar länge. Dels skulle vi vänta på Olles flyg hem på söndagen, dels drabbades vi av den stora post-Biscala slöheten och blev kvar några extra dagar.
Jag drabbas dessutom av JLH – syndromet (=JätteLångt Hemifrån-syndromet), vilket den intresserade kan läsa mer om under rubriken ”Livet ombord”.( Sannas anm.)
Med den nybyggda och fina tunnelbanan var man inne i själva Bilbao på mindre än en halvtimme, och själva staden var stor och ganska sevärd.
Slående var hur pass starkt det baskiska inslaget är, överallt skrivs all text på två språk, både baskiska och spanska och man hör baskiska talas på gatan. Dock verkar kampen mellan ETA och de spanska myndigheterna gå på sparlåga. Endast vid ett tillfälle såg vi ett påtagligt tecken på konflikten, tungt beväpnad polis som vaktade runt byggnaden där regeringen hade sin regionalrepresentation.
Det finns förvisso en hel del affischer och militanta slagord målade på murarna, men å andra sidan såg man graffiti och mängder av fanor som hänger från fönster och balkonger som tydligt talar ett fredligt budskap om samexistens. Det verkar som baskerna i gemen är trötta på konflikten och sina kompromisslösa extremister.
Bilbao är en intressant stad, speciellt den gamla stan. Här finns allt för den shoppingglade och en massa kultur att beskåda. Tyvärr är museer och andra kulturinstitutioner oftast bara spansk/baskisk-språkiga, så det är inte lätt att ta del av utställningar och sådant man inte får sig till livs genom guideböcker man själv tagit med sig. Vi tyckte det var svårt att hitta en genuint baskisk karaktär i staden, men det kan bero på vår egen okunnighet. Märkligt var att vi inte heller här hittade mycket till restauranger. Jag har aldrig varit i en spansk stad tidigare där man faktiskt får gå runt och leta efter restauranger. Det känns som om vi har missat någon väsentlig information i detta ämne, för jag kan bara inte tro att Bilbao har färre restauranger än t ex Enköping!
Intressant var också det nya Guggenheim-museet. Vi var tyvärr aldrig inne i själva utställningslokalerna, då inträdet nästan kostade en halv månadsbudget. Men det är onekligen intressant arkitektur. Bilbao skröt också med Europas största saluhall. Där spenderade vi ganska mycket tid. På ett plan såldes bara fisk och skaldjur i säkert ett 50-tal olika stånd. På mellanplanet såldes charkuterier, ost och ägg. Ett tredje plan var stängt för renovering, där sälj annars frukt, grönsaker och blommor. Nu hade de trängt ihop några av dessa stånd på charkavdelningen. Härligt att gå där och spana på allt, men otroligt svårt att välja vad som skulle inhandlas. Olle och Gunnar bestämde sig till slut för att investera i en stackars kanin, eftersom vi ätit fisk och skaldjur i princip varje dag sedan vi kom till Belgien. Kanin ska man äta i Spanien. Denna tillagades i båten efter konsternas alla regler. Det blev verkligen jättegott! I övrigt köpte vi bland annat förstås den oslagbara spanska torkade skinkan, utsökta små korvar och manchego-ost.(Sannas anm.)
