...och befinns värdiga nog att bli insläppta genom Chenal du Four och förbi öarna Ile d’Oeussant och Ile de Seine.
I mörkret, precis innan gryningen kastar vi loss, en tidpunkt som är vald för att få de fördelaktigaste förhållandena för en passagen genom Chenal du Four, det grunda sundet innanför Ile D’Oeussant.
Chanel du Four sparar många dryga sjömil mot att istället runda Ile D’Ouessant med tät fartygstrafik, sjögång och tidvattens-race. Men i gengäld får man fara igenom en grund, slingrande, veritabel tidvattensfors, där strömmar runt 5 knop är vardagsmat och närmare 10 knop inte är ovanligt. Sträckan är så lång att den är omöjlig att ta i slackvatten, och har man väl gett sig in i Chenal du Four är det bara att fortsätta! Att gå i motström är omöjligt, det finns inga ”sidoutgångar” och är det sjögång som möter strömmen blir sundet snart ofarbart. Som grädde på moset är området beryktat för sin täta och ofta förekommande dimma. Att i dimma och många knops ström i ryggen försöka trassla sig igenom utan att kunna se bojarna och ensmärkena är uttryckligen livsfarligt, seglingsbeskrivningarna varnar enhälligt för några dumdristiga försök. I dimma blir de stora farledsbojarna av stål i sig potentiella faror – en kollision med en sådan i 5 knops ström eller mer kan bli ödesdiger!
Men under vår passage visade Chenal du Four en helt annan sida. Solsken utan ett moln, fullständigt vindstilla och ett spegelblankt hav!
Visserligen var strömvirvlarna mäktiga i de smala passagerna och det var inte helt behagligt att göra nästan 10 knop med motorn puttrande på tomgång. Men i gengäld var vi igenom på en timme utan någon som helst dramatik.
Nu stod vi inför ett vägval. Att hinna genom Raz de Seine på samma sydgående tidvatten var omöjligt. Raz de Seine är sundet innanför Ile de Seine och är en lika illa beryktad släktning till Chenal du Four, bara något kortare. Alternativen var att antingen ankra upp i någon skyddad bukt och fortsätta med nästa tidvatten 6 timmar senare, eller att ta natthamn och ta itu med Raz de Seine nästa dag. Slutligen kunde vi också med nöd och näppe hinna runt ön Ile de Seine på utsidan innan tidvattnet vände och gjorde en passage besvärlig i den dyning som började göra sig påmind. Och, vilket var avgörande, från utsidan av Ile de Seine hade vi en utmärkt position att fortsätta – över Biscaya...