Efter att ha rundat Finisterre gick vi in i Ría de Muros e Noia, där vi la till i Portosín, en bra marina i en sömnig liten stad. Där kom vi att stanna i fyra dagar, för nu skulle kulturtarmen få sitt! Portosin är nämligen ett utmärkt utgångsläge för att ta bussen till Santiago del Compostela som intar plats nummer tre på katolska kyrkans lista på världens mest heliga platser.
Där skulle vi i sällskap med otaliga pilgrimer från när och fjärran förhoppningsvis få en släng av nåd och förlåtelser för diverse synder samt dessutom njuta av prakten i en av världens mest berömda katedraler.
(Men vår skuld var stor, mycket större än att vi i all enkelhet skulle tillåtas slippa undan vedermödorna av hundratals mils mödosam pilgrimsvandring genom att i all enkelhet ta bussen dit...
I den huttrande morgonkylan gick vi i mörkret för att ta bussen 7.15 till Santiago. Vi väntade, det ljusnade, vi väntade, solen gick upp, vi väntade, men ingen buss kom. Efter över en timmes väntan gav vi upp, fick tag på en annan tidtabell och kontrollerade. Jodå, nog skulle en buss ha kommit, men något hade tydligen blivit fel. Nästa skulle komma två timmar senare, så vi tänkte några fula tankar om de spanska kommunikationerna, gick tillbaks till båten och åt frukost.
I god tid för nästa buss återvände vi till busshållplatsen – och väntade och väntade... men ingen buss kom! Nu slutade vi tänka, istället började vi säga väldigt, väldigt fula saker om de spanska kommunikationerna i allmänhet, och landsortsbussarna i synnerhet! Efter en timmes fruktlöst väntande gav vi upp och innan vi återvände ombord kastade vi ett sista ont öga på det förb-e ljuget som kallas busstidtabell... men vänta nu, vad står det egentligen? ”Sabados y festivos”, ”domingos”.... och idag är det...
Nåja, eftersom storsinthet är en dygd, och dygder får otvivelaktigt en något större tyngd när man närmar sig en så helig ort som Santiago del Compostela, så passar det sig inte att nämna vem ombord som är vårt spanska språkrör, och vem som förutsätts vara uttolkare av spansk text... Gunnars anm.)
Nu måste jag säga till mitt försvar att här är tabellen uppställd i vardagar och söndagar samt lördagar och helgdagar. Eftersom det var söndag var det väl inte helt ologiskt att titta på den sista kolumnen... Nu behövde vi bara vänta ytterligare en halvtimme, sedan kom bussen, helt efter tidtabellen! Men i stället för att komma till Santiago vid tiotiden kom vi inte dit förrän klockan ett.
Santiago är ju en märklig stad, helt uppbyggd kring de förmodade och, enligt vår profana mening, ytterst tveksamma kvarlevorna av Sankt Jacob, Jesus kusin och en av apostlarna. Detta har kvalificerat staden till den katolska kristenhetens tredje heligaste plats efter Rom och Jerusalem. Historien om hur kvarlevorna hamnade i Spanien (som vi inte berättar om här, den intresserade kan säkert slå upp det någonstans) och återupptäckten av dessa på 800-talet kan tyckas minst sagt märklig, men hit vallfärdar varje år tusentals människor. Under århundradenas lopp har staden byggts upp av katedralen, en mängdkyrkor, kloster och kapell samt hotell, härbärgen och utskänkningsställen för alla pilgrimer.
Staden är mycket vacker och är man intresserad av kyrkoarkitektur är detta en stad att besöka. Den gamla staden är mycket välbevarad och visst är det njutbart att vandra på dess smala gator. Men mindre tilltalande är att man gjort sådan business av vallfärdandet. Varannan meter finns en souvernirshop där man kan köpa allt från miniatyrkatedraler i silver till pilgrimsstavar och hundratals varianter av St Jakob-statyetter. Eftersom det var söndag hade vi förmånen att se en del av högmässan i en proppfull katedral. Det var också intressant att se de olika ritualer som pilgrimerna utför där. Bl a ska man knäböja vid en speciell pelare och slå pannan i den tre gånger. Vi lyckades aldrig klura ut riktigt varför. Lite konstigt kändes det när tanterna fixade till håret och målade läpparna innan för att vänta tills mannen gjort sig redo med videokameran innan man skred till verket. Den där känslan av sann andlighet ville inte riktigt infinna sig...
Några verkade dock ta detta på största allvar och hade verkligen fotvandrat till Santago ända från hemmets dörr, som man ju egentligen ska. Vi mötte t e x en polack som gått från Warsawa. Just detta år är ett heligt år, d v s St Jakob-dagen inföll i år på en söndag. Då får man extra generös förlåtelse för sina synder när man vallfärdar hit, så i år kan det vara mödan värt Efter sju timmar i staden var vi rätt mätta på krokanbyggnader och religiös geschäft. Naturligtvis missade vi anslutningsbussen i Noia p g a trafikstockningar utanför Santiago och fick efter visst besvär ta en taxi till Portosin. och var inte tillbaka på båten förrän 22.30. Det var i alla fall en härlig utflykt i över de galiciska bergen i strålande sol till den heliga staden. Skönt att se lite inland igen.
