Måndag morgon kastar vi loss mot Bayona i, så småningom, rätt soligt väder och sydlig vind rätt emot (förstås). Detta blir en av de vackraste seglatser vi gjort utanför de galiciska fjordarna. Mellan Ría de Pontavedra och Ría de Bayona seglar man nästan som inomskärs, d v s innanför öarna Illa de Ons och Illas Cíes. Vid Illas Cíes finns en underbar ankringsvik om vädret tillåter. Det gjorde det nu inte, så vi puttrade in i Bayona efter att ha kastat längtansfulla blickar mot ön.
I Bayona finns numer två marinor, en privat – Monte real Club de Yates och en splitter ny kommunal marina - Puerto Deportivo de Baiona (= den galiciska stavningen). Vi valde den senare och blev mycket trevligt emottagna där. Två grabbar stod beredda på bryggan och efter att ha tagit emot tamparna önskade de oss välkomna, skakade hand och presenterade sig med namn. Sådant är trevligt.
Det skulle sedan visa sig att den andra marinan var lite billigare, men den är dock inte utrustad med fingerpontoner, utan man förtöjer med det engelsmännen kallar ”pick up lines”. (Pick-up-lines är en förskönande omskrivning av slemmiga, fasta linor som går mellan pontonbryggan och en tung sten. Man går in mot pontonen och fiskar samtidigt upp linan ur vattnet med en båtshake, eller propellern... I praktiken blir det som att förtöja med boj i aktern, fast utan själva bojen. Hur dessa linor ser ut, känns, och luktar efter att ha legat åratal i skitigt hamnvatten passar sig inte i skrift... Näst efter fasta pålar är pick-up-lines det värsta jag vet i förtöjningsväg. Gunnars anm)
I Bayona fick vi för andra gången lite långseglarhamnskänsla (första gången var i La Coruña), då vi här träffar på flera andra långseglare, bland andra Robert på ”Little Ann” från Sverige och Eric och Janet på ”Don Quiote” från USA. Robert, som är i 65 plus-åldern, har varit ute och ensamseglat i 17 år (!) men är nu på väg hem för att gå i land för gott. Robert visade oss runt i staden och berättade många intressanta och framför allt roliga historier från sina resor. Det finns väl knappast ett hörn av världen, åtminstone där det erbjuds någorlunda njutbar segling, där han inte har varit! Han berättade också att han nu för första gången hade investerat i en GPS. Under alla 17 år han har varit ute har det alltså varit solhöjd och död räkning som gällt...
Eric och Janet bjöd på räkgryta och berättade bl a om Färöarna (Eric är uppvuxen där), om segling i USA och om hur de ser på världen efter ”nine-eleven”. De hade från början tänkt att segla genom Röda Havet, men tycker nu att det inte känns så bra att vifta med en amerikansk flagg i de trakterna. Efter den kvällen vet vi det mesta om detta amerikanska par och deras familj, medan de knappt ens frågade oss om våra seglingsplaner. Nåja, det gjorde ju inte oss något – vi vet ju redan det mesta om oss själva. Det var i alla fall intressant att lyssna på deras historier.
Bayona är över huvud taget en trevlig stad, även denna med en mycket charmig äldre stadsdel. På sommaren är det naturligtvis mycket livligare här, men det är inte bara en turisthåla, vilket gör den trivsam även på hösten.
På grund av ny kuling kom vi att stanna här i sex dagar och vi fick nu också känna på det galiciska regnet. I detta hörn av Europa kan det verkligen regna kopiösa mängder. Det regnar sällan hela dagar, solen kan titta fram 15-30 minuter innan nästa regn kommer. Men dessa evinnerliga jätte-regnskurar verkar aldrig ta slut när de väl har börjat utan kan pågå, med små sol-avbrott, dagar i sträck.