När vi rundat Alderneys nordspets och kan gå in mot hamnen ser vi att det ligger betydligt fler båtar här än förra året. Förmodligen beror detta på att vi förra året kom hit litet senare på säsongen. Alla bojar verkar vara upptagna, vilket inte bekymrar oss, då vi ändå tänkt ankra. Vi finner en bra plats bland skocken av ankar- och bojliggande båtar och lägger vårt ankare. Den egentliga Braye Harbour består dels av en liten, välskyddad hamnbassäng som är fylld av lokala småbåtar och hela hamnen torrläggs vid lågvatten. Utanför finns en lång och hög kaj, reserverad för Alderneys reguljära trafik och utanför en stor redd, delvis i skydd bakom den höga och imponerande kilometerlånga piren och vågbrytaren som kallas för The Admirality Pier.
När fransmännen under Napoleon byggde ut hamnen Cherbourg till en stor flottbas kände sig engelsmännen hotade och man fattade beslutet att fortifiera ön Alderney och göra den till ett ”Gibraltar of the English Channel”. För att förverkliga dessa planer behövde Alderney en stor och välskyddad hamn där man kunde husera flottenheter och landa byggmaterial för fortbyggena. Så 1847 påbörjades arbetet med att bygga den 1,6 kilometer långa pir som till största delen skulle innesluta bukten där den lilla Braye Harbour redan fanns och därmed få en stor och rymlig hamn som skyddades mot Atlantens vind och sjö.
Arbetet pågick i många år och visade sig vara besvärligt att genomföra. Bara sex månader efter arbetenas avslutande 1864 bröt svåra vinterstormar flera hål i vågbrytaren och man tvingades därefter till ständigt återkommande reparationer när vinterstormarna och våldsamma Atlantsjöar kastade sig mot granitmuren. Samtidigt hade utvecklingen sprungit ifrån ”Fort Alderney” och så småningom beslöt man att låta den yttersta delen av vågbrytaren förfalla och bara underhålla den innersta delen. Idag är ”Admirality Pier ungefär en kilometer lång och i dess förlängning ligger resterna kvar som ett farligt, 600 meter långt undervattensrev. Så egentligen är inte Alderney Harbour inte mycket mer än en ankringsvik med hyggligt skydd för alla vindar utom dem från N-NE och med ett mycket dåligt skydd för dyning från de flesta riktningar. Bakom piren har man lagt ut ett 60 tal bojar för gästande båtar och ordnat med dusch och toaletter samt sophämtning iland. Väljer man att ligga vid boj är avgiften £ 12, men ligger man för eget ankare är den bara £ 2,50 och fortfarande med tillgång till samma faciliteter.
Till kvällen, när högvattnet gör att den inre hamnen är farbar lättar vi ankar och går in för att bunkra diesel. Våra tankar är i princip tomma efter allt kanalfarande och på Kanalöarna tankar man billigt, då de är en skattefri zon. Med fyllda vatten och dieseltankar återvänder vi sedan till samma ankringsplats. Vi lägger ut vår ”Helga-flundra” då dyningen ökat och börjar bli litet besvärande.Nästa dag, i strålande solsken, men ganska frisk vind, SW 4-5 B (8-10 m/s) , tar vi jollen iland och lägger den vid den ständigt överfyllda jollepontonen och ger oss ut på upptäcktsfärd, förra året blev ju besöket väl kort. Vi promenerar runt i St. Anne som den lilla staden heter, går på det lilla hembygdsmuseet, vars tyngdpunkt ligger på den tyska ockupationen under andra världskriget. Självklart äter vi en riktigt engelsk lunch – fish & chips och en pint lager på en inrökt pub. Inget franskt finlir här, kontrasterna till den matkultur som vi sedan länge vant oss vid kunde inte vara större!
Vi avslutar utflykten med att ta en tur med sight-seeingtåget som går en rutt runt den norra delen av ön. Tåget rullar på den räls som ursprungligen lagts ner till hamnen för att transportera sten från ett numera övergiver stenbrott. Tågets vagnar visar sig vara gamla bekanta – utrangerade tunnelbanevagnar från London Underground – kompletta med ruttkarta för ”Circle Line” och Mind-the-gap-skyltar.
Under dagen har vinden ökat och blåser nu W 5-6 B (10-14 m/s) och sjögången vrider glatt runt The Admirality Pier och träffar alla ankarliggande båtar rakt från sidan. Trots flundran rullar vi ordentligt och det är jobbigt att laga mat, och att få tallrikarna att ligga kvar på matbordet. Nattsömnen blir dålig, vi tvingas rigga sjökojer för att överhuvudtaget kunna sova.
Comments