... men egentligen är allt som förut. 16/6 – 17/6.
När vi mot kvällen kommer in till Vitry Le Francois försöker vi först att förtöja i marinan, trots att en skylt säger att där bara är 1,6 meter djupt. Skylten hade rätt – vi kom inte närmare än 20 meter från den yttersta bryggan, sedan var det stopp. Men vid en industrikaj litet längre bort fann vi en bra plats mellan två pråmar. Vitry Le Francois är en typisk industristad på fallrepet och som under kanalernas blomstringstid växt upp i knutpunkten mellan tre kanaler och järnvägen. Idag ger ytterområdena ett litet slitet och förfallet intryck där ingenbommade industribyggnader blandas med upplagda pråmar. Men själva stadskärnan verkade blomstra, med många butiker och välordnade torg. Däremot har vi sett vackrare städer.
Så när vi nästa dag följer skyltarna och girar in på Canal Láteral à la Marne märker vi ingen större skillnad. Kanalen härstammar från samma epok som den förra, har samma dimensioner och byggnadssätt. Möjligen har fler slussar blivit renoverade här, och fått hydraulik och nya kajskoningar.
Vädret har nu helt återgått till det vanliga – sol från klarblå himmel och superhett.
Vid en lunchpaus går vi igenom den skogsremsa som skiljer kanalen från riktiga Marne för att försöka ta oss ett dopp. Efter viss svårighet hittar vi ett ställe med någorlunda lugnt vatten, där vi njuter storligen av det vattnet, som så här långt uppströms känns friskt och rent.
Senare ska hettan tvinga oss att inte vara så nogräknade, då badar vi där vi är vare sig det är kanal eller flod. Anita fick agera försökskanin, och eftersom hon fortsatte att vara pigg och glad även efter flitigt badande, hoppade vi också i. Vi undviker dock att bada när vi närmar oss Paris och i Seine frestas man inte att hoppa i. Sannas anm.
Vi tuffar snabbt på, här är det glesare mellan slussarna och hamnar snart i Chalons en Champagne, eller Chalons sur Marne som den i vissa kartor och böcker tycks heta.
Chalons en Champagne var en liten trevlig stad med en hel del gammal bebyggelse och en fin katedral. Gästhamnen är också fin, en stenkaj längs med en lummig park mitt i staden där man ligger i skugga. Det var till och med så djupt att vi bara behövde använda ytterst litet våld för att kunna lägga till. Sanna och Marit passar på att göra en del shopping, och kom tillbaks med en försvarlig mängd kassar.
Comentários