Nästa dags förmiddag, efter en händelselös resa kastade vi ankar i en liten klippomgärdad vik alldeles utanför Cartagenas hamn. Vi låg kvar för ankare hela dagen och följande natt utan att gå iland, tog igen förlorad sömn, slöade och läste, skönt vaggade av dyningen.
Följande dag ser vi ett segel komma mot oss, det visar sig vara den holländska aluminiumkuttern ”The Ferryman” som vi stött på från och till under resan, bl.a i Olhaõ och i Guadianafloden. The Ferryman sökte sig in i Cartagenas hamn, och något senare lättade vi ankar och följde deras exempel. Cartagenas hamn är en stor historia i tre delar, dels en modern, stor kommersiell hamn med roro-ramper och containerterminaler, dels en flotthamn som är stängd för civilister och slutligen en äldre stadskaj med bredvidliggande marina. Vi följde The Ferrymans exempel och lade oss vid stadskajen – vi hade inget omedelbart behov av marinans faciliteter som el och vatten, så här skulle det minsann inte betalas hamnavgifter i onödan.
Cartagena visar sig vara en mycket märklig stad med ytterst gamla anor. Den grundades av kartegerna redan på 200-talet före Kristus och sedan dess har både romare, visigoter och morer häckat här. Framför allt från den romerska epoken finns det mängder av lämningar, bl.a en ganska välhållen teater. Men märkligast är den yngre bebyggelsen. I stort sett verkade en tredjedel av bebyggelsen vara riven, istället var där snårbevuxna ödetomter, ibland jättelika områden som sträckte sig över flera kvarter. Nästa tredjedel bestod av övergivna och igenbommade hus i varierande stadium av förfall. Den sista tredjedelen var antingen hårdrenoverad, nybyggd eller under nybyggnation. Det verkade som staden genomgick en gigantisk föryngringsprocess som påbörjats för decennier sedan och sedan tappat tempo. Eller att stadsarkitekten helt fördruckit sig på Rioja... Man fick väldigt konstigt intryck när man gick på en påkostad och exklusiv shoppinggata och på ett ögonblick byts stål och glasfasaderna med Gucci och Armani ut mot en ödetomt med avskräde där gräs och tistlar växer. Hursomhelst var staden charmig med mycket sevärt så vi beslutar oss för att stanna i två nätter. Men efter första natten vid stadskajen kommer polisen och jagar iväg oss. Här är det minsann förbjudet att ligga, vi måste omedelbart gå till marinan, eller försvinna ut från hamnen. Så det var bara att krypa till korset och gå in i marinan där personalen var förvånade över att vi fick ligga en hel natt vid stadskajen, normalt brukar polisen dyka upp omedelbart efter att någon lagt till där.