...att det kanske inte blir så skoj. 13/3.
Första dagen i Medelhavet bjöd på lovande, om än vindsvagt väder. I sol och ca 20 grader kastade vi loss, rundade Gibraltars klippa och gick in i Medelhavet för motor i svaga vindar.
Efter någon timme fick vi dock en hygglig bris från SW och kunde sätta segel och segla ett par timmar, innan vi på eftermiddagen gick in i Estepona, vår första hamn i detta hav.
Det blev ingen mjukstart, precis. Först var det tveksamt om det överhuvudtaget skulle finnas plats, vilket dock ordnade sig, sedan fick vi chockbeskedet, här har man förstått att bättra på marinans finanser genom att införa högsäsongspriser redan från 1/3, en natt skulle kosta 25 euro! Och värre skulle det bli... Vi beslöt oss snabbt att bara stanna över natten trots att den lilla orten såg fin ut. I Estepona mötte vi en svensk båt, s/y Windfall som övervintrat här. Ombord hos dem bjöds vi på ett glas vin och vi hade ett litet bokbyte av svensk litteratur.
Så omedelbart efter frukost nästa dag går vi upp till hamnkontoret för att betala våra 25 euro – trodde vi!
Nu var det så fint ordnat att vår förtöjningsplats, precis som i alla andra marinor på alla andra platser, har anslutning för el och vatten. Vatten och el ingår normalt i hamnavgiften, utom i vissa undantagsfall där man betalar för faktiskt förbrukning enligt avlästa mätare. Men ägarna till Esteponas marina, ”Marinas Mediterraneo S.A.” har större krav på avkastning än många andra. Här debiterar man extra och obligatoriskt för anslutningsmöjligheten i sig, och för eventuell förbrukning utöver det! Oavsett om man använder sig av el och vatten eller inte. Några alternativa platser utan el och vatten finns inte heller. Så eftersom vi hade möjlighet till att använda el och vatten fick vi betala ett par extra euro för det. Dessutom hade vi faktiskt använt några få watt av strömmen till att underhållsladda batterierna, för detta fick vi betala en extra elförbrukningsavgift, en schablonkostnad baserad på båtlängd, inte för faktiskt förbrukning. Så summa summarum, inklusive momsen på allt som ingen heller nämnde, hamnade priset för en natt på 33 euro! För att tala klartext – jäkla ockerpris! Och jäkla skojare! För det blir man när man säger att en natt kostar 25 euro, men inte berättar att med diverse obligatoriska tillägg blir det 33. Men klart, sade man 33 på en gång förlorade man nog en del kunder – i ett kortare perspektiv. Så presumtiva medelhavsseglare; akta er för marinor i kedjan ”Marinas Mediterraneo S.A”
Så surare än surkål drog vi från Estepona, till Marbella där vi visste att det fanns en marina i den Andalusiska marina-kedjan ”Eppa” som debiterar oss knappt 13 euro inklusive el och vatten i samtliga sina hamnar. Anständigt. Till Marbella gick vi i mulet väder för motor och betraktade den gräsliga kusten sakta passera förbi. Här finns bara hotell, hotell, hotell och åter hotell. Man ser inga gränser mellan orterna, allt hänger ihop i en enda kedja av fula turistanläggningar. Hemskt!