Cherbourg, där vi stannar i tre nätter då det börjat blåsa ganska kraftigt, är en ganska trist stad. Bebyggelsen är mestadels ganska ny och staden saknar charm. Cherbourg verkar också ha samma funktion för britterna som Skagen har för Göteborgsseglarna. Till Cherbourg är det inte så långt, och här finns det billigt vin! Alltså är Cherbourgs stora marina full med engelska båtar och inom strategiskt avstånd ligger flera vinbutiker som skyltar på engelska och erbjuder ”delivery on-board”. Barer finns det också gott om, vilket vi fick erfara då vi som innersta båt med tre engelskflaggade utanför hade ett ständigt, högljutt och inte alltid så stadigt spring över däck av förfriskade britter. Märkligt är det hur mantågsvajrarna får samma roll för seglare med några järn innanför västen som tigerhuvudet för nyårsaftonens betjänt – ett oupphörligt snubblande!
Efter tre dagar blir vi ganska frustrerade och kastar loss. Nu är vinden istället svag och rakt emot. Så vi tvingas gå för motor hela vägen till Le Havre, vår gamla favorit... Men vi har inget val, om vi inte skall ta ett riktigt långben på ett dygn eller så, direkt up till Bologne sur Mer, vilket varken väderprognoser eller rådande tidvatten inbjuder till. Istället delar vi upp etappen i två delar.
Men vi har tur när vi kommer in till Le Havre. Det har redan mörknat och ingen från hamnkontoret verkar bry sig. Vi förtöjer, äter en sen middag och lägger oss bums. Redan klockan 6 nästa morgon är det avgång för att få maximal fördel av tidvattnet.
Klockan ringer 05.15, och efter en snabb kopp kaffe/the är vi på väg i mörkret ut ur hamnen redan före 6, glada över att ha smitit undan den hutlösa hamnavgiften på 40 €. Vi får en fin halvvind från öster och kan genast hissa segel och i gryningen gör vi god fart norrut. Men säg den glädje som varar – efter ett par timmar avtar vinden till nästan ingenting, och det blir motorgång som vanligt!
Det blir en seg etapp. Sträckan Le Havre – Bologne-sur-Mer är nästan 100 sjömil och timme efter timme går vi för motor över ett stilla och disigt hav. Mot kvällen börjar det blåsa igen men nu från NNO, rakt förifrån! Men vi struntar i vinden, det börjar mörkna och vi har ingen lust att kryssa i 5 Beaufort rakt förifrån, utan fortsätter även den sista biten för maskin.
Bologne visar sig vara lika fullt som förra året, alla platser är upptagna och båtar ligger i flerdubbla rader. Vi tvingas att lägga oss på en dålig plats utanpå en alldeles för liten båt, och det dröjer inte länge innan vi har ytterligare en segelbåt utanpå oss.
Bologne sur Mer kommer att bli vår sista franska hamn så vi beslutar oss för att stanna en extra dag. Dels vill vi äta en sista ”Moules Frites”, dels vill vi bunkra ordentligt. Så nästa dag, när många båtar avgått flyttar vi oss till en ledig plats – bredvid svenska Gefion II från Limhamn. Ombord på Gefion finns det trevliga paret Claes och Britta som också är på väg norrut från en sommar i Bretagne för att vinterlämna sin båt i Holland.
Efter att vi kånkat ombord en massa vin till oss och Orangina till ungarna där hemma blir vi bjudna på en drink ombord på Gefion. Tillsammans går vi sedan upp till den gamla staden och äter Moules Frites på en trevlig uteservering. Det blir en trevlig kväll och vi har fått nya vänner.
Vädret är inne i en ostadig period och hårda vindar väntar runt hörnet. Så nästa dag passar vi därför på - trots frånvaron av vind - att klara av litet distans. Tillsammans med Gefion åker vi slalom bland sandbankarna för motor hela dagen i dis och dålig sikt ända upp till Belgiska Nieuwpoort.
Comments