Så var det då dags att säga farväl för denna gång till Christer och Margaretha. De skulle stanna en natt till på Alderney för att sedan nästa morgon börja sin resa hemåt. De kom över i jollen en stund innan vi kastade loss för att säga hej då. Vi kastade loss lite efter 10.00 för att ge oss i kast med ”The Swinge”, malströmmarna väster om Alderney. Förhållandena var väl inte helt idealiska, 8-10 m/s motvind och dimma, så det var med lite med hjärtat i halsgropen vi närmade oss. Plötsligt är man bara mitt i det. En häxkittel av virvlande vatten, där det gäller att hålla tungan rätt i mun. Jag vid rodret stirrande på kompassen och Gunnar vid dator, GPS och radarskärm som med korta mellanrum meddelar vilken kurs jag ska styra och om något syns på radarn. 30 meter från oss dyker plötsligt en fransk segelbåt upp ur ingenting som ett spökskepp. Tomtar utan radarreflektor som bekymmerslöst länsar i motströmmen genom denna kokande vattenmassa och glatt vinkar när vi möts. Dimman lättar lite ganska snart, det känns genast bättre och lika plötsligt som vi kom in i The Swinge är vi förbi, efter 15-20 minuter. Öarna Gurnsey, Herm och Sark lösgör sig ur dimbankarna och Sark, vars ostkust vi passerar ser mycket frestande ut. Synd att här inte finns en hamn som inte torrläggs i lågvatten! Trots att den eviga sydvästen nu är ganska svag är sjön skvimpig och får en mystisk dyning från väster. Efter c a sju timmar till sjöss seglar vi in i St Helier på Jerseys sydsida. Vi blir mötta av ”Harbour Control”, d v s fräsig, ung man i gummibåt som artigt hälsar oss ” Hello, are you looking for a berth for the night, sir?” och efter att ha förhört sig om Eileans storlek får vi en plats anvisad. Sen kör han för säkerhets skull före för att visa vägen. Schysst service, tycker vi.
