Epilog.

Ja, detta var historien om vår resa. Denna sista del av vår hemsida är nu ännu mer försenad än vad de andra någonsin var. Hemkomsten är nästan ännu mer tidskrävande än vad de sista förberedelserna inför resan var. Vi hade inte ägnat någon tid åt att planera hemkomsten, vilket var ett misstag. Som det nu var skulle vi återknyta alla sociala band med familj och vänner, samtidigt som vi skulle snabbrenovera huset, samtidigt som vi skulle flytta in i detta hus, samtidigt som vi skulle börja nya jobb. Nej, det var ingen bra start på livet i land. Vi hade sannerligen glömt konsten att hålla många bollar i luften och sprang mest omkring som stressade höns i början.

Det är först nu, när det bara är några dagar kvar till jul, som det mesta är uppackat, båten är någorlunda tömd och vinterställd, huset har kommit någorlunda i ordning och vi har någorlunda försonats med ekorrhjulet. Svårast att vänja sig vid har varit den ständiga bristen på tid.

Det är sannerligen därför vi unnar varje människa att kunna ta en time-off som vi gjorde, så att man inte glömmer bort hur det är att ha all tid i världen.

Att kunna ha tid att verkligen uppleva livet, inte bara se det fladdra förbi som på en filmduk där filmen går för fort. Att möta trevliga, nya människor och uppleva nya, fantastiska miljöer. Att inte bara behöva lagra en massa intryck utan att riktigt ha tiden att känna efter. Att bara kunna vara utan att behöva prestera mer än vad som krävs för att ta sig från A till B och få sig lite mat och dryck i magen. Det är livskvalitet.

(Det finns dock ett litet problem med att ta en ”time-off” så som Sanna beskriver här ovan. Lika väl som man kommer hem stärkt av vilan, erfarenheterna och intrycken kan man också komma hem och upptäcka att man är smittad av bacillen. Är man smittad av bacillen känns köerna ännu längre och går ännu långsammare än innan resan. Pendeltågen är ännu trängre och luktar ännu värre. Snön är långt kallare och blötare än den någonsin varit, vintermörkret svartare än någonsin och mångfalden av TV-kanaler känns fullständigt meningslös. Just nu, efter två månader hemma och efter en viss tillvänjning till vardagslivet känns det som att bacillen aldrig riktigt kommer att gå att bota. Ungefär som med malaria kan man bara lindra symptomen – i det här fallet genom att redan nu börja planera för nästa resa! Gunnars anm.)