För att få mest fördelaktig ström och hinna till Dieppe innan det blir alltför sent går vi redan klockan 7 nästa morgon. Vi har insett att skall man ligga anständigt väl i de överfyllda hamnarna får man inte komma alltför sent. Vädret är gråmulet och trist med svag vind från NW. Vi motorseglar söderut och redan efter ett par sjömil så går vi rakt in i tät dimma, sikten blir drygt 100 m. Efter en stunds tvekan vänder vi och går tillbaks, att segla över 50 sjömil i dimma känns inte trevligt. Men sikten blir allt bättre igen – så vi vänder igen och fortsätter söderut. Den här gången kommer vi längre, ca 10 sjömil innan dimman kommer åter, nu ännu tätare. Vi kämpar på ett tag, men när sikten blev under 100 m och försämras vänder vi definitivt.
I osannolikt tät dimma trasslar vi oss tillbaka, helt beroende av radarn. Det är åtskilliga båtar ute, dels en hel del seglare som lämnat Boulogne precis som vi och nu irrar runt i dimman, dels små fiskebåtar som knappt syns på radar och som envisas med att vara ute och fiska. Det är inte enkelt att undvika att komma för nära andra båtar då sjövägsreglerna sätts ur spel när den ena båten inte har radar och därför styr i godtycklig riktning utan att ha en aning om att de ligger på kollisionskurs. Det blev några ganska krångliga och drastiska manövrar för vår del innan vi äntligen lyckades se Boulognes pirhuvud dyka upp ur dimman på 50 meters avstånd och kunde krypa in i hamnen. Dimman var vid det här laget så tät att inte ett dugg gick att se ens inne i hamnen och vi fick fortsätta med radar och GPS nästan ända fram till pontonbryggorna! Inne i staden var sikten bättre, solen tittade fram och vi låg resten av dagen och slöade till ljudet av mistsignalerna utanför hamnen.
