Guernsey. Brittiska marinor är aldrig fullbelagda. 4-5/8.

Så, nästa dag lättar vi utan tvekan ankar och ger oss av söderut mot Guernsey. I halvsoligt väder och en västvind på 4 B ger vi oss i kast med ”The Swinge”, den beryktade passagen väster om Alderney som vi fick ett elddop i förra året. I år slapp vi dimman och sjön var betydligt lugnare när vi med motor passerade strömvirvlarna i över 11 knop. Så fort vi passerat själva ”The Swinge” satte vi segel och fick en fin kryssbog ner till Guernsey genom sundet ”Little Russel”.

Knappt hade vi fått ner seglen och gått in genom hamninloppet till St Peter Port, huvudorten på Guernsey när en hamnkapten i prydlig vit skjorta med axelklaffar kom farande mot oss i en rib-båt.

”Are you looking for a berth, sir?”

Vi svarar jakande och med ett artigt “Would you mind following me” kör han före och lotsar in oss bland ett myller av pontonbryggor och båtar. Ack ja, dessa britter! Man kan inte låta bli att tycka att de ändå hör till de mer sympatiska folkslagen med sin artighet.

St. Peter Port visade sig vara knökfullt, och litet till. Den enda marinan som tar emot gästande båtar har sedan länge varit otillräcklig och för att möta kraven på gästplatser har man i en hamn som är oerhört trång och som knappast går att bygga ut gjort ett radikalt drag. Man har lagt ut 5 stycken friliggande pontonbryggor ute på redden. Visserligen med dricksvatten, men ingen el, eller landförbindelse. Vill man iland och inte har egen jolle kan man ta taxibåten – 1 £ enkel resa per person. Till det kommer hamnavgiften på 17 £. Dyrt! Till pontonbryggorna förvisas man som gästande båt om man inte vill köa en halv dag eller mer för en riktig plats i marinan. Så vi hamnar som andra båt ut vid en av pontonerna och till kvällen ligger båtarna i 4 lager och man kan nästan gå torrskodd iland. Det hela är bökigt, bullrigt, stökigt och alldeles för dyr men man skall samtidigt ge britterna en eloge för att ingen verkar bli avvisad – alla tycks få plats på något sätt.

Staden St. Peter Port fann vi litet färglös på något obestämbart vis och nästa dag, efter att ha strosat runt någon timme eller två kände vi oss ganska nöjda. Däremot ville vi se mer av omgivningarna och själva ön så vi tog helt resolut bussen. Linje nummer 7 kör runt hela ön längs kustvägen och resan tar 90 minuter och kostar den löjliga summan av 50 pence. Men vi blev nästan litet besvikna, nog tyckte vi att Jersey som vi åkte runt förra sommaren, hade ett både vackrare och mer dramatiskt kustlandskap än Guernsey.