Det går inte att nämna Cuxhaven utan berätta lite om Hafenmeister Jürgen Schumacher. Enligt dem som varit här förr gäller det att hålla sig väl med denne man. Han var tydligen inte att leka med. Enligt vad vi erfor är detta en man som verkligen har koll på läget. Vi såg då inga tecken på bistra miner, men han åkte runt i denna stora marina på sin cykel och kastade örnögon på alla förtöjningar. Någon låg med sitt stävankare några centimeter innanför brygglinjen – det var bara att flytta ut. Någon annan hade inte ordentligt spring, då blev det också upptuktelse. Han var där varenda dag från åtminstone åtta på morgonen till nio på kvällen. Varje gång han cyklade förbi (det är bara han som får cykla på bryggorna) hälsade han med något vi tydde som ”Yow”. Han gjorde säkert tio rundor på bryggorna per dag. Han hade järnkoll på vilka båtar som kom in och som gick ut. Han visste vilken båt vi tillhörde redan andra dagen och skrev rätt båtnamn på kvittot utan att fråga. (Det ligger rätt många båtar i Cuxhaven.) Han ville också att man skulle meddela nästa destination och tid för avresa på en lapp som skulle stoppas i en låda vid kontoret. Envisas man med att gå ut i lite hårdare väder, vilket han alltid avråder ifrån, ska han meddelas när man nått nästa hamn. Han uttryckte t ex oro över en rysk båt som gått ut trots skitvädret och frågade noga besättningen på en annan båt som gått ut samtidigt, men som vänt tillbaka, om de visste något om denna ryska båt. Jag måste säga att det känns tryggt att ligga i en sådan hamn. Han måste på något sätt ha fattat tycke för oss och vår båt, för han gav oss rabatt på hamnavgiften och en ”fridag” som de andra vi talade med inte fått.
Bilden är tagen när han vinkar av oss på bryggan. Vi tycker att denne man är jordens salt - vad gäller hamnkaptener, i alla fall.