När vi legat i hamn någon timme och dåsar efter frukost i solsken kommer Aurora in. Så fort de lagt till hoppar Ingeborg iland och faller på knä och skriker ”Åh, Holland”! Och kysser bryggan. Folk som sitter i sina båtar och äter frukost fastnar med mackorna halvvägs in i munnen och glor förundrat. Vi skrattar gott åt denna överpatriotiska gest varpå Gunnar taskigt nog upplyser henne om att bryggan är tillverkad i Japan... De berättar att de hade hissat den holländska flaggan, sjungit nationalsången och gjort honnör och allt i gryningen, när de passerade gränsen till Holland. Efter ett tag tyckte de att det var något som inte stämde och de insåg att de hissat flaggan upp och ner! De hade skrattat så de nästan ramlat ur båten. Vi hade en mycket trevlig tid tillsammans på vägen till Leeuwarden. Där skulle de träffa vänner för att senare sammanstråla med barnen och familj. De introducerade oss i konsten att betala broavgifter, vilka ska läggas i en träsko som brovakten skickar ut på ett spö medan man passerar broöppningen. Inte helt lätt att fatta om man inte vet i förväg. De guidade oss till de holländska läckerheterna, bl a bitterballen och witbier, som man avnjuter på de otaliga caféerna längs kanalerna. Framför allt fick vi njuta av deras varma sätt och underbara humor. Det är inte alla människor man möter som man absolut vill hålla kontakt med, men vi hoppas verkligen att vi träffar Ingeborg och Udo igen. Eftersom vi ska segla i ungefär samma farvatten är det ju inte helt otroligt att våra vägar korsas. Även om vi sörjer att vi inte kom till Skottland har vi inte ångrat att vi gav oss in i kanalerna i Holland. Detta lilla land (en knapp tiondel av Sveriges yta men dubbelt så många invånare) har en hel del att erbjuda. Man kan i stort sett segla igenom hela västra Holland med stående mast. Vi gick från Lauwersoog via Leeuwarden, Heeg, Stavoren, in i IJselmeer och Hoorn och sedan till Amsterdam. Märkligt nog kostade detta oss ingenting, förutom några broavgifter (sammanlagt 12-15 euro). Vi har läst att man ska lösa någon form av kanalbiljett, men vi såg eller hörde ingenting om detta. Det är någonting mycket rofyllt över det platta, kanalskurna landet. Där vi färdades mötte vi nästan ingen kommersiell trafik, men en massa fritidsbåtar. Det är nog så, att holländarnas enda möjlighet till lite naturliv och enskildhet är ute på vattnet, varför varannan holländare tycks äga en båt, varav många är av den gamla traditionella holländska typen. Vi kallar väl oftast dessa båtar för tjalk, men vi har fattat att det finns ett oräkneligt antal olika typer av dessa gaffelriggade fartyg med fällbara svärd på sidorna. De flesta är otroligt välskötta och ser ut som smycken på kanalerna.
Vildmark existerar förstås inte och landskapet består av jordbruksland och städer eller byar. Där glider man stilla mitt i folks trädgårdar (också minutiöst skötta) eller mellan torg och kaféer. Ibland ser man en motorväg som dyker ner under kanalen. Det finns massor att titta på. Får man lust att ta en rast från båten är det bara att lägga till vid närmaste kafé eller vid de många särskilda tilläggningsplatser som finns längs jordbruksfälten.
Om man väljer att gå de inre vattenvägarna i Holland får man också tillfälle att se de många vackra små städerna som ligger längs kanalerna och runt IJselmeer. Många av dessa är välbevarade medeltida fiskestäder. Det var svårt att behöva rata städer som t ex Hinderloopen, men Heeg och Hoorn var väl värda ett besök.