Det roligaste med att göra en sån här resa är mötena med underbara människor. I Cuxhaven snubblade vi på två sådana. Vi hade redan spanat på deras båt, Aurora, i Brunsbüttel, dels för att den förde norsk flagg, (Gunnars anm: Vi räknar norrmän som nästan- svenskar, i alla fall är de i paritet med skåningar...) dels för att de såg ut som långseglare (alla prylar som är surrade på däck). Som framgår av bilden från denna hamn var det ju inte riktigt läge att samspråka då... De är mycket riktigt också ute på långsegling och ska vara ute ett år. De seglar med sina tre flickor som är mellan 5-11 år. Det var synd att våra ungar skulle hem, för deras äldsta hade redan spanat in Anita och vice versa. Det är ju alltid lätt att förbrödras med norrmän och vi bestämde raskt att vi skulle segla ut ur Cuxhaven tillsammans när vädret blev bättre. Efter ett par fika och en middag tillsammans hade vi insett att vi har jättetrevligt i deras sällskap och de har övertalat oss att gå kanalerna genom Holland och ha sällskap till Leeuwarden. Vi hade också fått veta att dessa norrmän inte alls är norrmän, egentligen, utan emigranter från Holland som flyttade till Norge för tolv år sedan. Udo är egentligen fysioterapeut men jobbar med familjerådgivning, Ingeborg är arbetsterapeut och de bor i Kristiansand. Det visar sig att denna bekantskap inte bara höjer upplevelsekvalitén på vägen till Leeuwarden, utan den tycks också bli mer långvarig än bara under vår gemensamma färd dit.
