Och slutligen ut på havet igen. 29/7 – 1/8
Bortsett från irriterande panflöjter var det en lite speciell känsla att komma tillbaka till en hamn vi besökte för nästan exakt ett år sedan. Stan var sig lik, som alltid så här års, nedlusad av turister, men trots detta söt och mysig som få andra kuststäder här.
Vi gjorde ett reprisbesök på restauranten ”Corsaire” och åt en god meny bestående av musslor, fisk, ost och dessert. Nästa dag gick åt till lite proviantering, bl a i stadens fiskhall, promenad runt i staden och skaldjursmiddag i sittbrunnen.
(Dessutom köpte vi konst, en äkta Lallemand! En liten vacker oljemålning från sandstranden utanför Honfleur. Målningen hänger nu på hedersplats hemma i vardagsrummet. Gunnars anm)
Vi hade bestämt att göra en liten avstickare till Kanalöarna innan vi vände stäven mot nordost för att långsamt ta oss hemåt. Den här gången hoppades vi på lite bättre väder, så att vi skulle kunna besöka de trevliga vikarna på de mindre öarna i stället för att häcka i jättemarinorna i St Peter Port eller St Helier.
Den sista juli kastade vi loss vid åtta för att fånga tidvattnet mot St Vaast. Det vackra vädret hade under natten förbytts till gråtrist regnmorgon med frisk västan rakt emot – inte vad vi tänkt som första havssegling på månader... Efter att ha stångat oss ut i rännan i ösregn beslutade vi oss för att i stället gå in i Le Havre och vänta ut det sketna vädret, vädergubbarna lovade bättring redan nästa dag, vi var trots allt optimistiska efter att ha offrat till vädergudarna.
(Faktum är att vi helt missbedömde vädret och när klockan ringde halv sju och regndropparna smattrade mot taket ville vi hellre stanna kvar i Honfleur ytterligare en dag. Men kvällen innan hade vi meddelat besättningen på alla de sju båtarna som förtöjt utanpå oss att vi ville kasta loss 08.15. Och mötts av en hel del stön och stånk – det var ju söndagsmorgon. Så när vi tvingat upp sådär en 20-25 människor i såväl otta som regn för att flytta sina båtar så att vi kunde komma ut, hade vi inte mage att säga att vi ångrat oss! Gunnars anm.)
I Le Havre låg vi och kurade i regnet och grämde oss över den hutlösa avgiften på 40€. Här infann sig sannerligen inte återseendets glädje. Vi har inte mer att säga om Le Havre än förra gången, mer än att det i alla fall är mysigt att ligga i en trygg hamn när vinden piskar regnet mot rufftaket.
Redan vid solnedgången hade det börjat klarna upp och nästa dag bjöd på sol efter en disig morgon, men – förstås – ingen vind. Vi gick för motor till St Vaast och ankrade i viken utanför hamninloppet i en strålande, vindstilla kväll. Vi började ana ett högtyck, tänk om våra offer gjort intryck! Vi kastade loss nästa morgon i strålande morgonsol och fullständig stiltje. Tja, det är väl priset vi får betala för det fina vädret. Gudarna var uppenbarligen inte SÅ imponerade av vår offerceremoni, att de skulle ge oss en fin halvvind eller slör som grädden på moset. Vi fick trots motorgång i alla fall en fin tur till Alderney och Braye Harbour.
コメント