...för att putsa och feja. (11-15/1)
Så då var det dags att torrsätta Eilean. Vid Lagos fiskehamn ligger det lokala yachtvarvet Sopromar, som fått goda vitsord av andra seglare och verkade både välskött och professionellt.
Med sin stora 35-tons travel-lift lyfte de smidigt upp Eilean och medan hon hängde i stropparna högtryckstvättade varvsgubbarna hennes botten. Sedan ställdes hon i en kraftig stålvagga och vi utrustades med en stege och en mobil arbetsplattform.
Trots nästan 8 månader i salta vatten såg hon oväntad bra ut, en smalt band av mjukt och kort sjögräs precis under vattenlinjen, någon liten snäcka, annars ingenting. Så den importerade engelska lågprisfärgen (XM 2000, £ 45 för en 3,5 litersburk) hade skött sig bra även utanför Östersjön. Hemma hade den ju redan visat sig vara utmärkt, inget annat än litet slem efter 12 månader i vattnet. Även propellern, som inte varit målad utan bara blankpolerad var utan beväxning, förutom några få havstulpansliknande saker.
Värre var, att den stora zinkanoden som skyddar propellern mot galvanisk korrosion var helt bortfrätt, inte ett spår kvar. Tydligen var det en tid sedan den försvann, och nu hade bladspetsarna korroderat en del, små eroderade områden med ytliga gropar. Det var i grevens tid vi fick upp henne! För den som vill fördjupas sig, läs avsnittet ”Marin Galvanism” här nedan.
Litet oroväckande, men mindre akut, var att i ett begränsat område på babords bog fann vi en del små blåsor i glasfibern... Vätskan i dessa blåsor luktade tyvärr kemiskt och det tyder på att Eilean drabbats av böldpest, eller osmos som det heter när båtar går till doktorn. Hon har blivit professionellt epoxybehandlad för 10 år sedan. Frågan är nu, blev det något fel i behandlingen på just detta isolerade område, eller kommer hela undervattenskroppen så småningom att drabbas? Tiden får utvisa! Hursomhelst lutar det mot sandblästring och torkning på land om några år. Vi tröstar oss med att båtars dödlighet av böldpest tycks vara starkt överdriven. Böldpest är nog mer som när vi människor får herpes, blåsor blossar upp men annars mår man bra...
Tre dagar stod vi på land. Friborden fick sig en välbehövlig putsning och vaxning. Några små repor och skador fylldes i med svart färg och botten målades med ny giftfärg. Propellern polerades blank och fin och fick nytt fett från fettsprutan. Vi skruvade ut dyvikan och gjorde en sköljning av kölsvinet. Det samlas en del guck där efter 8 månaders boende! Propellerkniven justerades och kylvattenintaget rensades från diverse skaldjur. Där inne i röret trivdes dom! Med alla anoder utbytta gick en blänkande Eilean i sjön.
Här, bland dom flotta och kommersiellt drivna marinorna blev kalaset inte billigt! (Om Danne på Hundudden läser detta, blunda!!!) Ett lyft, i en riktning kostar 176 euro, plats på land 16 euro/dag, bottentvätt 5 euro/meter båt, bottenfärgen (International Micron med koppar) kostade 124 euro/2,5 liter. Summasummarum hamnade kalaset på över 700 euro. Annat än hemma hos Danne...
På plussidan kan nämnas att bröderna som driver varvet är mycket kunniga, trevliga och hjälpsamma. De som legat där en längre tid för reparationer fick alla en flaska portvin och en blomma i julklapp från varvet. Det var verkligen trivsamt att vara där, vilket lindrade svedan något när lädret skulle halas fram. (Sannas anm.)