Marbella blev dock en rätt trevlig överraskning, då staden har en fin, gammal stadskärna med smala gränder, små söta torg och bra och relativt billiga restauranger. Hjärtat är förstås det vackra Plaza de Naranjas, där apelsinträden passade på att blomma just när vi var där. Där är det trevligt att sitta och smutta på en kaffe eller ett glas vin och titta på folk, men just här ska man nog undvika att äta om man vill ha valuta för de höga priserna. I Marbella kan man också göra väldigt seriös shopping, om man inte har något emot att lätta ordentligt på plånboken.
Här fick vi besök av en f d arbetskamrat till Gunnar, Sten Olsson med fru Anita. De var i närheten och spelade golf, men tog en paus i spelandet för att se Marbella och äta lunch med oss. Det var trevligt! Efter lunchen kunde Gunnar och Sten ägna sig åt lite ”shop-talk”, medan jag och Anita spanade i affärer.
Vi kom faktiskt att stanna i Marbella hela sex dagar. Vi ville gärna göra en utflykt till Ronda, den berömda lilla bergsstaden några mil norrut. Ronda hade redan Inger bespetsat sig på då vi besökte Sevilla efter nyåret. Men efter att ha konsulterat kartan kunde vi ju konstatera att det inte ligger nästgårds, så nu skulle vi passa på. Ett besök i Ronda kräver rätt bra väder, då den absolut gör sig bäst i solsken. Tyvärr hade sydkusten drabbats av ett envist mul-dis, som inte riktigt ville ge sig, så vi skrotade runt i Marbella tills vi kroknade och insåg att Ronda skulle beskådas utan sol om vi överhuvudtaget skulle komma dit. På söndagen tog vi bussen upp i bergen i ett blekt soldis, men med hygglig sikt över bergstopparna.
Ronda, som bär på urgamla förromerska, kelt-iberiska anor, är byggd på en isolerad bergskam och delas mitt i av en 130 meter djup ravin där floden El Tajo i form av (åtminstone vid vårt besök) en liten rännil sipprar förbi och stadens smala, höga hus klamrar sig fast längs ravinens kanter. Över ravinen går en fantastisk bro byggd på 1700-talet, som ger Ronda ett än mer dramatiskt intryck. Staden var större än vi trott och här finns massor att titta på. Inte förvånande har Ronda intresserat alla folk som under historien dominerat denna del av Spanien – fenicier, greker, romare och blev under morerna provinshuvudstad. Ronda fungerade även en tid som ett oberoende moriskt kungadöme med palats, offentliga bad och moskéer som det anstår ett sådant.
Ronda var väl värd ett besök. Trots den ständiga strömmen av turister från Costa del Sol, som tar paus från golfandet eller solandet har staden bevarat mycket av sin romantiska charm. Det är inte heller en stad som bara lever på turismen, utan såg ut att vara tämligen blomstrande med en ny, fin villa-stadsdel, en hel del småindustrier och mycket byggen på gång utanför staden.
Nöjda och glada (och mätta efter ett besök på stadens McDonald’s!!!) tog vi sista bussen tillbaka till Marbella för att förbereda fortsatt resa.
Eftersom vi nu är inne i påskveckan passade vi på att titta på Marbellas Semana Santa-procession som gick av stapeln under kvällen. Det är ett spektakulärt skådespel och det hela känns lite främmande för oss sekulariserade lutheraner. Alla städer här tar detta på fullaste allvar och knappt har karnevalsyran lagt sig, innan de otroligt utsmyckade Kristus-, Madonna- och helgon statyer tas ut på sina bårer och släpas runt stan till den lokala orkesterns sorgesamma marsch-toner. Hela stan är ute på gatorna och tittar. Det hela blir rätt stämningsfullt i facklornas sken när vi står och tittar i den smala gränden.