I Lagos känns det litet som att vi kommit ”fram”. Här, på Algarvekusten kommer vi att stanna ganska länge, över jul/nyår och bara sakta röra oss österut. Om man inte fortsätter mot Kanarieöarna eller Turkiet kan man här räkna med det bästa vintervädret i hela Europa. Här är det tätt mellan hamnarna, man är skyddad mot den värsta Atlantdyningen och man har lä för den förhärskande nordvinden.
I Lagos ligger våra vänner Andy och Kerrie från Philos och slickar sina sår. För en vecka sedan lämnade de Sines för att gå mot Kanarieöarna, men mötte snart väldigt hårt väder. (storsinthet är inte min starkaste egenskap, så jag kan inte låta bli att ha en viss ”vad-var-det-jag-sa-känsla”) De kom som längst 200 sjömil i den hårda SW-vinden som tidvis var över 8 Beaufort (20 m/s) och tvingades att ligga bi i nästan ett dygn innan de vände. Utanför Cabo São Vicente slogs de dessutom omkull av en brottsjö och hamnade med masten parallell med vattnet. Efter fyra dygns plågor linkade de in i Lagos med vatten i bränsletankarna och båten i en enda genomblöt röra. Nu ligger de och torkar ut båten, reparerar skador och väntar på delar från England.
Lagos är trots den starka inriktningen på turism en ganska trevlig stad och den fina marinan är strategiskt belägen bara 5 minuters promenad från centrum. Möjligen kan man störas litet av det oerhört starka engelska inslaget av turister, både till lands och till sjöss. I marinan är snart sagt varannan båt engelsk, antingen vinterlagd, eller med ”live-aboards”. I staden dräller det av engelsmän från hotell och lägenheter och det finns oändligt med engelska pubar och skyltar som säger ”English breakfast served. Vi stannar i två nätter i Lagos och går sedan den korta biten till Portimaõ där vi lägger oss för ankar i ytterhamnen. Vädret fortsätter att vara fint med sol, nordvind och varma dagar där temperaturen oftast närmar sig 20 grader. Dock är nätterna kalla, ofta nedåt + 5 och vi kör regelmässigt värmaren. Andra natten i Portimaõ går vi in till marinan i stadens centrum för att undersöka läget inför långliggandet till jul/nyår. Tyvärr tar den centrala marinan bara emot gästande båtar för max 2 nätter i rad och istället hänvisas vid till den flotta ”stor-marinan” längre ut. Där är det en halvtimmes promenad till stadens centrum, vilket känns väl långt om vi skall ligga här flera veckor.
Så vi fortsätter vidare österut och når efter ett par timmars motorgång i bleke och sol ”pommes-fritteshålan” Albufeira som för första året ståtar med en alldeles nybyggd och flott marina. Albufeiras marina är sprängd ur berget och man når den genom en smal kanal. Här har man tagit ut svängarna och byggt en hel semesteranläggning. Marinan omgärdas av färgglada hotell och lägenhetskomplex där det, när det hela är färdigbyggt, skall finnas restauranger, shopping, swimmingpooler och annan rekreation. Nu var marinan och byggnaderna färdiga, men de flesta lokalerna tomma och marinan halvbelagd och det hela gav ett ganska ödsligt intryck. Däremot var personalen ytterst vänlig och hjälpsam och avgiften, tack vare en väl tilltagen lågsäsongsrabatt hygglig.
Själva orten Albufeira ligger 20 minuters promenad från marinan och är mer än lovligt turistifierad. Här bokstavligen dräller det av engelsmän och tyskar och av antalet barer och krimskramsbutiker att döma måste här vara helt outhärdligt under högsäsong.
Härifrån ordnar Viesturs busstransport till Lissabon, då hans två veckors seglats med oss är slut. Vi avslutar med en ytterst god måltid på en bra restaurang i stadens utkant och vi kan bara tacka för gott sällskap och trevlig samvaro. Och Viesturs kan nog glädja sig åt att ha haft osedvanlig tur med vädret, infödingarna påstår att så här soligt och varmt brukar det inte vara i december.
Julen börjar nu närma sig med språngsteg och i vårt sökande efter en bra hamn att fira helgerna i hyr vi en bil för att undersöka möjligheterna längre österut. Över en dag far vi och kikar på Olhaõ, Tavira och Vila Real de Santo Antonio vid gränsen till Spanien. Vi tar också en tur uppför gränsfloden Guadiana för att se om vi kunde avlägga en visit hos norska Aurora som gett sig in i floden på upptäcktsfärd. Aurora stod inte att finna, men i gengäld fick vi se en vacker flod och trevliga små byar. Av olika skäl kändes ingen av hamnarna österut något vidare, så vi beslutar oss för att invänta barnen som skall komma den 18 december på plats i Albufeira, och sedan tillsammans med dem segla tillbaks till Lagos och tillbringa julen där. I Albufeira är det glest mellan långseglarna, men vi blev bekanta med det finlandssvenska paret Pehr och Märtha på Cabane III. De har varit ute i inte mindre än 17 år, gjort tre varv runt jorden och var nu långsamt på väg hemåt. De sista två åren har de haft Portugal som bas och rotat sig så djupt att de skaffat bil, vilket var lyckosamt för oss. Pehr och Märtha visar sig vara ytterst vänliga och hjälpsamma och de skjutsar oss villigt till ett stort köpcentrum, ”Algarve Shopping” och även till den stora Liedl-supermercadon så att vi kan bunkra upp med julklappar och julmat. Inte minst erbjuder de sig att köra oss till flygplatsen i Faro (i sedvanlig djupsinnighet döpt till ”Far-o-flyg”) för att hämta upp Lopporna.
