Nästa dag har dimman försvunnit och vi får en fantastisk dag till sjöss. Ingen vind visserligen, men sol och varmt.
I shorts går vi för motor och autopilot hela dagen och betraktar slött den vackra kusten med alla små byar på lagom avstånd. Dieppe som vi anlöper ganska sent var en stad vi hade låga förväntningar inför. Marinan var mycket välordnad, man anropar dem på VHF och får en numrerad plats tilldelad, och på kajen står sedan en person från hamnkontoret och tar emot tamparna. Men avgiftsockret når nya rekord – 36 euro för en natt! Och trots avgiften kan hamnen inte ens tillhandahålla en vattenslang. Kranar finns, men slang får man hålla med själv! Slangarna blir stulna är ursäkten...
I övrigt var Dieppe en riktigt fin stad med en hel del gamla hus, och en ganska förfallen men imponerande katedral. Vi gick en lång promenad ända tills mörkret tvingade oss att återvända. På hemvägen sladdade vi in på en stökig och bullrig hamnkrog och fick oss litet mat. Grillade sardiner och ”moules frites”. Detta är inte, som man kanske förleds att tro, friterade musslor. Här serverar man den något märkliga kombinationen av musslor och pommes frites – en rätt som inte alls är så tokig som man kunde tro. Varje restaurang kokar musslorna på sitt eget sätt med olika ingredienser i spadet / såsen. (Detta är en rätt som faller Gunnar i smaken! Han kan äta den både till lunch och middag, varje dag om han fick välja. Nästan lika gott som rökta flundror... Sannas anm.)