Redan första dagen när vi lämnat hemmahamnen kunde vi notera ett par fenomen som följer oss ända ner till Danmark, en envis motvind och att vi som svenskflaggad båt är i minoritet såhär tidigt på säsongen.
Tyskarna och holländarna har flyt i år. Vi möter dem ideligen, slörande eller länsande norrut under enbart genua, med storen prydligt beslagen under bomkapellet och med en besättning jäsande i sittbrunn klädda i endast baddräkt. Vi står däremot rejält påpälsade i snålblåsten, (Sanna t o m iförd sin pappas gamla, men mycket praktiska skidkeps) antingen för motor eller segkryssande, oftast under revade segel.
Tyskar och polacker är lätta att känna igen, även utan nationalitetsflagg. Tyskarna är alltid ett par ombord som är 60+, aldrig yngre, fler eller färre. De seglar nästan uteslutande en Hallberg-Rassy med märkliga namn som ’Uranus’ eller ’Happy Hour’. De har alltid fenderstrumpor, en stor kommandohögtalare i masten och små sydda kapell för wincharna. Polackerna däremot seglar allsköns mystiska båtar, allt från buckliga, rostrandiga stålskorvar till bedagade 70-talsracers med oräkneliga winchar och kilometervis med tamp. Namnen är ännu underligare, typ ’Ursus’ eller ’Wrostcwcie’ De verkar aldrig vara färre ombord än båtens längd i meter. En 10-meters båt brukar rymma 10 skäggiga män med lätt sjörövar-look, aldrig skymten av en kvinna. De har aldrig fenderstrumpor eller kapell. Däremot enorma mängder av sängkläder och strumpor på tork. Holländare har inga direkta kännetecken, vi inbillar oss att de är ungefär som svenskar. Det skulle dock vara intressant att veta vad tyskar säger om den typiske svenske seglaren…
