...genom att på delvis goda grunder låta oss bli inblåsta i 14 dagar i Viana do Costelo
Så småningom kan vi i alla fall lämna Bayona och de ryckande förtöjningarna, marinan har sina brister då dyningen går in i hamnen och båten ligger och drar och rycker i tamparna. I måttlig SW-vind och 2 m dyning ger vi oss iväg i förhoppningen att kunna sträcka ner mot den portugisiska hamnen Provoa de Varzim, 55 sjömil söderut.
Men, som vanligt, drar vinden allt mer mot syd och blir rakt emot. Istället blir det motorsegling i en allt mer ökande vind. När vi passerat spansk-portugisiska gränsen ökar inte bara sjögången utan också mängden fiskeredskap. Vi far runt i zig-zag i rena skogar av dåligt utmärkta vakare och stampar allt mer i den ökande motsjön. Så småningom tröttnar vi och väljer att gå in i Viana do Costelo istället.
Vianas lilla marina visar sig vara rätt så full av lokala båtar och vi blir anvisade en plats vid en risig pontonbrygga nedanför en byggarbetsplats där det varken finns vatten eller el. Men eftersom vi bara räknar med att stanna över natten bekymrar vi oss inte. I Viana ligger redan ”Juliette”, den svenska båten vi lärde känna i Sanxenxo med en strandsatt Bengt ombord. Hustrun Inger har rest hem till Sverige för att begrava sin far. Men den planerade övernattningen i Viana blev många, många nätter! Redan på kvällen när vi kom hotade vädergubbarna med ett djupt lågtryck till nästa dag, med hårda SW-vindar och regn. Och mycket riktigt, nästa dags morgon bjöd på gråmulet regn och ökande vind. Som tur var visade sig de portugisiska byggjobbarna vara hyggliga typer och lät oss ta el från deras byggarbetsplats och vatten har vi ombord för en vecka, så nu kunde vi bli inblåsta.
Portugiserna visar sig vara ett hyggligt släkte som talar engelska i betydligt högre utsträckning än spanjorerna och dessutom visar sig Viana vara en mycket trevlig och charmig liten stad. Här finns allt man kan begära på ett mycket behändigt gångavstånd. Tåg- och busstation, ett stort och modernt inne-köpcentrum, mängder av små ”hål i väggen-butiker” som säljer bröd, kött, fisk och grönsaker, flera stora ”supermercados”, båttillbehörsbutiker, restauranger och cafeér. Prisläget på maten, vinet och restaurangerna är det lägsta hittills under vår resa. Själva staden ger ett mysigt och litet slitet intryck, med ett gammalt torg med medeltida byggnader som vittnar om en svunnen storhetstid, huvudsakligen smala kullerstensgator med massor av lösspringande hundar och ganska låga äldre stenhus där det alltid hänger massor med tvätt från fönstren.
Hamnen i floden Limas mynning är stor, med ett stort fartygsvarv och många fiskebåtar. Alldeles vid marinan korsas floden av en lång, ganska vacker gammal fackverksbro i två våningar som konstruerats av ingen mindre än självaste Eiffel, mannen med tornet. På det höga berget bakom staden vakar en imponerande katedral tillägnad Sankta Lucia. Dessutom konstaterar både jag och Udo från ”Aurora” samfälligt att portugisiskorna ser betydligt bättre ut än spanjorskorna. Så här kan man vara inblåst länge!
Dessutom, lyckades vi, mot alla odds få en tömd gasolflaska med svensk anslutning fylld! Man vänder sig till båttillbehörsbutiken ”Silva” i fiskehamnen och de ombesörjer påfyllningen. Så nu är vi fullfyllda och klarar vi framöver att hitta tre påfyllningsställen till så klarar vi hela resan på svenska gasolflaskor och slipper tvingas att gå över till det dyra kontinentala campinggas-systemet.
