Cabo Finisterres rykte som blåshål, juvelen på ”Costa del Morte” ville inte riktigt besannas ännu, så i sol och frisk nordvind kunde vi nästa dag blåsa förbi Cabo Finisterre för bara genuan. Nog är den imponerande, klippan som en gång i tiden döptes till ”Finis Terre”, världens slut! Det var innan Columbos och Magellans färder!
När vi rundat Cabo Finisterre hamnar vi längs den kuststräcka som kallas Rías Bajas (eller Rías Baixas, som det heter på gallego, den galiciska dialekten) d v s den del av galiciens kust som är genomskuren av djupa fjordar och där det i alla fall finns en antydning av en slags skärgård, ett tiotal öar utanför inloppen till de tre fjordarna Arousa, Pontevedra och Vigo. Seglar man här måste man bara tillbringa lite tid i dessa vackra vikar.
Den här delen av Galicien är verkligen värt att besöka av flera skäl, klimatet hör dock kanske inte till de starkaste. Men trots det relativt myckna regnandet vill vi propagera för denna del av Spanien. Den håller snabbt på att turistifieras, men än så länge är det främst inhemska turister här.
Naturen är enastående vacker, med dessa djupa fjordar omgivna av mjuka, gröna berg. Här finns mycket fina stränder, både stora playor och små stränder inklämda i vikar mellan dramatiska klippor. Maten, då speciellt fisk och skaldjur, är fantastisk och människorna är vänliga och hjälpsamma. Det finns långt fler intressanta städer att besöka än Santiago de Compostela.
Om Galicierna kan vi läsa att de är mycket stolta över sitt keltiska ursprung, att de starkt hävdar sin särart och är noga med att odla sitt språk, gallego, som i våra öron låter som en blandning av spanska och portugisiska. De gillar att stoppa in ”x” i en massa ord, det kan stå för både g, j och ch . Den lilla staden Sangenjo stavas alltså Sanxenxo på gallego och tj-ljuden uttalas mer som i ”köpa” än det tjockare sk-ljudet i castillanskan.
Andra exempel på skillnader är att de bestämda artiklarna ”la” och ”el” här är ”a” respektive ”o”. ”Y” (=och) är ”e” och liksom i portugisiskan säger man t ex ”praya” och ”praza” i stället för ”playa” och ”plaza” . Det är inte svårt att läsa, men det kan vara nog så svårt att hänga med när det talas. De flesta är hyggliga nog att ta till castillanskan när de talar med okunniga turistos. Det är däremot rätt klent med engelskan här. (För dem som inte redan visste: Sanna ÄR språkfröken i botten och slänger sig dagligen med uttryck som framförställd, obestämd artikel och reflexiva pronomen! Gunnars anm.)
Trots det odlingsmässigt gynnsamma klimatet och en hel del naturrikedomar har Galicien länge varit ett av de fattigaste områdena i Spanien. Många har utvandrat och det sägs att det finns fler galicier i Argentina än vad det finns här i Spanien. Regeringen sponsrar nu utvandrade galicier som vill återvända.
Här har kvinnorna ovanligt stark ställning. Männen har ofta varit frånvarande till sjöss, antingen som fiskare, sjömän eller som smugglare, varför kvinnor traditionellt skött all verksamhet på land som t ex jordbruk och handel.
Smuggling verkar vara något som alltid förekommit i tämligen stor skala vid denna kust och nu blivit till ett samhällsproblem, då många bytt de mer traditionella smugglingsvarorna sprit och cigaretter mot narkotika.
Det sägs att de stora villor och flådiga bilar (och båtar) man kan se här uteslutande tillhör narkotika-kungar. Vi har förvisso sett ett par ofantliga gin-palats på en sådär 60-70 fot här, men inte en antydan av skumma typer eller skumraskaffärer. Däremot en varm gästfrihet och stor vilja att hjälpa till när vi tomtar runt och ser lite villrådiga ut.