Eftersom det fina vädret skall bestå i några dagar har vi bunkrat massor med mat och vatten för att kunna utforska grannön Sark. På Sark finns ingen hamn för en båt av Eileans storlek, utan vi är hänvisade till någon av öns ankarplatser, där ingen skyddar mot alla vindriktningar. Så för att i lugn och ro kunna utforska denna vackra och märkliga ö måste vädret vara lugnt och stabilt.
Sark lär vara det sista feodala samhället i Europa. Precis som de övriga Kanalöarna är Sark inte en del av det egentliga Storbritannien men erkänner det brittiska kungahusets överhöghet. Man har sitt eget styre, är inte medlem i EU, ger ut egen valuta (kompatibel med brittiska pund) och egna frimärken. Man har eget skattesystem, ingen moms och stiftar sina egna lagar. Endast utrikespolitiken sköts av England.
På Sark härskar en ”Signeur” som väljs bland de markägande bönderna och sedan sitter på livstid. Någon demokrati och allmän rösträtt existerar inte, utan ett råd bestående av de markägande bönderna lägger förslag, som sedan enväldigt godtas eller förkastas av öns signeur. Sark har en befolkning på drygt 600 personer, och är till största delen uppodlad. Mitt på ön ligger ”byn”, som närmast är en spridd samling hus längs ”The Avenue”. Man finner en kyrka, ett par restauranger, en livsmedelsbutik och en bank. Bilar och andra motorfordon är totalförbjudna på ön men traktorer är undantagna. Man tar sig fram till fots, med häst eller med cykel och alla transporter sker med traktorer, utom på söndagar. Då är också traktorerna bannlysta! Den enda kommunikationen med yttervärlden är en passbåt som dagligen går turer mellan Sark och St. Peter Port på Guernsey. Förutom jordbruk och fiske livnär man sig huvudsakligen på turismen. Runt om på ön finns flera små feriehotell som lockar med enastående vackra vyer, fullkomlig stillhet och god mat baserad på vad ön själv kan erbjuda, inte minst ett överflöd av fisk och skaldjur. Däremot såg vi inga spår av den finansiella ”offshore-verksamhet” som är så utbredd på Jersey och Guernsey.
Ön består av dramatiska och mestadels otillgängliga klippstränder som brant reser sig upp till en ganska platt högplatå som till största delen är uppodlad och som i övrigt ståtar med nästan djungellik växtlighet i de vind- och väderskyddade ravinerna.
Sark har också en liten grannö, Brecqhou som är helt privatägd och ståtar med en enorm fästnings- eller slottsliknande byggnad som verkar vara av ganska sent snitt och en vackert stenlagd väg ner till den ståtliga hamnpiren.På ön råder totalt besöksförbud och när vi seglar förbi, på väg mot Sark kan vi inte annat än nyfiket undra vem som huserar där. Ägaren av ön måste ha en oerhörd förmögenhet för att kunna hålla den gigantiska byggnaden och öns övriga anläggningar i stånd. Dessutom måste ägaren vara något av en excentriker, som väljer att bo på en så pass isolerad klippö där det knappast finns något annan växtlighet än litet gräs och några vindpinade buskar.
I den rådande nordostvinden, som enligt vädertjänsten skall bestå de närmaste dagarna, rundar vi Sarks sydspets och går i den lilla bukten ”Derrible Bay”. Här lägger vi ankaret bland ett halvdussin andra båtar. Vilken plats! Den hästskoformade bukten är omgärdad av höga klippbranter som överallt är genomborrade av stora grottor. Längst inne i bukten finns en liten sandstrand av fin vit sand och bakom klättrar en stig med branta, vittrade trappsteg upp mot högplatån. Vattnet är turkosblått och så klart att vi tydligt ser hur vårt ankare grävt ner sig i sanden på 6 meters djup.Här ligger vi fint i lä med bara en svag dyning som knappt märks med flundran ute. Vi ligger kvar i tre fantastiska dygn med sol och svaga vindar.
En hel dag utforskar vi ön. Vi promenerar i lummiga raviner, längs odlade fält och höga klippbranter. Vi utforskar den lilla byn där allt är i pytteformat, äter en god lunch med goda krabb-baguetter och en pint. Vi går ner till den lilla torrlagda hamnen och fascineras av Sarks prydlighet, charm och vackra landskap.
Resten av tiden tillbringar vi i solen, läser böcker, badar litet och bara njuter av det vackra vädret och det fantastiska landskapet kring vår ankarplatsMen allt har sitt slut. Högtrycket börjar försvagas och färskmaten börjar sina. Så för att inte tvingas segla norrut, förbi Alderney Race, i dåligt väder kastar vi loss från den sköna Sark och går tillbaks till Havelet Bay utanför St. Peter Port på Guernsey där vi ankrar. Vi tar en tur iland med jollen för att handla litet färskmat, ligger kvar över natten och startar tidigt nästa morgon för att fånga gynnsamt tidvatten.
Comments