Så drar vi vidare, mätta på stadsliv och buller. Vi passerar genom de vackra norra stadsdelarna av Lyon och kommer snart ut i stadens lummiga förorter där vackra hus kantar Saônes stränder. I soligt och varmt väder går vi hela sträckan upp till Macon, en stad som lär vara vacker och sevärd. Där har vi tänkt oss att stanna ett par dagar för att fira inget mindre än undertecknads 50-årsdag.
Efter ett par slussar, som är mindre än de på Rhône, men fortfarande har imponerande mått kommer vi i den allt starkare eftermiddagshettan så småningom närmare Macon och snart går vi under den vackra 1300-talsbron som förbinder Macon med Saônes östra strand och kan förtöja vid en pontonbrygga vid Saint Laurent, på flodens östra sida, mitt emot staden. Vi går omedelbart iland för att rekognosera och inventera restaurangbeståndet – det gäller att hitta ett bra ställe för morgondagens begivenheter. Vi finner omedelbart ett trevligt ställe med uteservering på kajen rakt ovanför vår förtöjningsplats som vi lägger på minnet innan vi fortsätter över bron till själva Macon. Macon har medeltida anor med en hel del gammal bebyggelse, bl.a ett trähus som lär vara byggt så tidigt som på 1200-talet. Mitt i staden finns också resterna av den gamla katedralen som togs ur bruk och delvis revs på 1800-talet. Nu återstår delar av tornen en gavel men inte mycket mer.
Vi hittar många restauranger, men inte någon som verkar vara lika charmig som den vid vår förtöjningsplats och vi beslutar oss för att välja den.
Så är den stora dagen här. På inrådan av Sanna lade jag mobiltelefonen bredvid kojen redan på kvällen, vilket var klokt. Redan klockan sju på morgonen började den ringa eller SMS-pipa. Telefonen levererade en strid ström av gratulationer, allt från falsksjungande svärmödrar till glada grattis-SMS från barn, familj och vänner. Sanna bullade upp med en god frukost, jag öppnade presenter (en god bok och ett paraply) och jag kunde känna mig riktigt betydelsefull.
Dagen, som blev extremt het, där solen lyste från klarblå himmel tillbringade vi i ett lugnt tempo. Vi tog en cykeltur i omgivningarna och promenerade i staden, tog en fika eller en öl på någon uteservering och hade det lugnt och skönt. När solen sjönk och det blev svalare svidade vi om och gick ut och åt. Restaurangen, ”L’Autre Rive”, motsvarade förväntningarna och vi åt en trerrättersmiddag, där jag tog sniglar till förrätt och lokal fångad fisk till huvudrätt. Till detta drack vi ett gott Muscadet och avslutade det hela med kaffe och dessert. Mätta och belåtna rullade vi hem de ca 50 metrarna till båten. Det är trevligt att fylla 50!
Nja, jag vet inte jag... Inte blev det så himla mycket firande, inte, med bara mig som närvarande gratulant. Och hur kul är det att få ett paraply? Jag tyckte faktiskt lite synd om honom. Men middagen var i alla fall jättelyckad och han har ju faktiskt själv valt att fylla 50 under denna resa. (Sannas anm.)
Min första dag som 50 + började hett. Vi hade nu kommit in i en riktig värmebölja och redan vid 9-tiden på morgonen närmade sig temperaturen 30 grader. Vi kastade loss och hade tänkt oss att en lagom dagsetapp skulle vara till staden Chalon sur Saône, en vacker och sevärd stad med anor från romartiden. Självaste Julius Caesar lär använt staden som depå för gods som skulle distribueras ut i de romerska besittningarna.
Saône är som en mindre syster till Rhône. Floden är litet smalare och grundare. Strömmen flyter något långsammare och slussarna är litet mindre, men framför allt inte alls höga. Oftast är lyfthöjden under två meter och det är lätt att klättra upp för en av de många stegarna som finns inne i slussen och fästa linorna. Inte heller här är turbulensen något problem, även om dessa slussar inte har öppningarna i botten.
Men Chalon sur Saône blev en besvikelse och ytterligare ett exempel på fransk o-ordning och enfald. Chalon har jobbat hårt på att marknadsföra sig i olika broschyrer och publikationer som en sevärd stad med många attraktioner. När vi glider in i den välutrustade och fina marinan som ligger i en stilla flodarm mitt i staden blir vi bryskt ivägjagade av hamnkaptenen. Marinan är stängd pga arbeten hette det. Mitt i högsäsongen! Inte heller såg vi några spår av arbeten, bara tomma, fina pontonbryggor...
Tyvärr finns inga alternativa förtöjningsplatser i Chalon, om man inte vill chansa på 4-5 meter höga sluttande kajer med tveksamt vattendjup och hård ström.
Så vi tvingas dra vidare och hittar efter någon timmas gång en racklig pontonbrygga vid en öde och säsongsstängd campingplats, långt bortom ära och redlighet.
Så småningom fick vi klarhet i varför Chalons marina var stängd. Redan året innan beslöts att marinans skötsel och administration skulle övergå från VNF, kanalbolaget till Chalons stad. Men ett halvår senare, när båt och turistsäsongen kommit igång på allvar hade man ännu inte enats om de ekonomiska förutsättningarna i överlåtelsen och marinan kunde alltså inte öppnas... Som en elak tunga med lång erfarenhet av Frankrikes floder sade: Det här är så typiskt. Man kommer säkert att bli överens i oktober eller så, när inte en kotte längre seglar förbi.
Hettan blir bara värre. Nu sjunker inte nattemperaturerna under 25 grader och på dagarna ligger de runt 35. Vi stävar vidare på Saône som nu börjar bli märkbart smalare och grundare och snart är vi framme vid Saint Jean de Losne. Här mynnar Canal de Bourgogne ut i Saône och inte långt uppströms börjar Canal de la Marne a la Saône, den väg vi skall gå.