Nedanför sista slussen i Poses kan man i stort sett bara lägga till i Rouen med en större mer djupgående båt. Dessutom blir strömmarna ganska kraftiga, så det lönar sig att räkna på tidvattnet och ge sig av i rätt tid. Nu hade vi litet tur, lokalt högvatten uppe vid slussen i Poses inträffade tidigt på morgonen, men vi räknade ut att vi inte behövde ge oss av tidigare än vid 9-tiden för att utnyttja den senare delen av ebben ner till Rouen. När vi slussat ut var det redan nära lågvatten, Seine kantades av fula, dyiga bankar och vi fick omedelbart en medström på 1,5 knop som sedan ökade vart efter vi kom längre ner för floden. Längs floden finns helt bedårande små hus och inte lika små herresäten, så det finns en del att titta på.
De 40 kilometrarna ner till Rouen gick på mindre än 4 timmar och vi hade räknat nästan helt rätt, strömmen vände när vi hade ungefär 1 kilometer kvar till Rouen och vi fick köra emot en liten stund.
I Rouen har man anlagt en välordnad marina med pontonbryggor längs stranden av den ö som ligger mitt i staden. Trots att marinan ligger i en innerkrök av Seine strömmar vattnet med ungefär 3 knop vid flod och 3,5 vid ebb, så det gäller att ha ordentliga förtöjningar. Hamnkaptenen Francis var en mycket trevlig och hjälpsam typ som tog väl hand om oss och han ordnade omedelbart fram adressen till hamnadministrationen som kunde ordna med kran för påmastning.
Så redan på eftermiddagen promenerade vi bort till hamnkontoret och talade med dem. Vi fick beskedet att mastning kunde ske på måndagen den 25 juli klockan 07.30 på morgonen. Priset var 140 € och då fick vi disponera kranen i 2 timmar. Detta var ganska humant i vårt fall då vi har två master, och om inget krånglade skulle vi lätt få bägge resta under den här tiden. Alternativet var annars marinan i Le Havre, där priset var dels 53 € per mast, och dessutom 40 € per timme. Även om det gick på under en timme, vilket är osannolikt, skulle det bli dyrare än Rouen. Dessutom slipper vi också att gå ner igenom Seines utlopp och över till Le Havres hamn med masterna på däck, vilket kan vara svårt eller kanske farligt om det går hög sjögång eller är blåsigt i Engelska kanalen. I slutligen skulle vi få tillstånd att ligga kvar kostnadsfritt i 4 dygn efter påmastningen i Bassin St. Gervais, Rouens industrihamn där mastkranen fanns. I Le Havre skulle vi få betala daglig hamnavgift, vilken redan förra året var hutlös, över 30 €.
Så vi bokade mastkranen, betalade våra 140 € och gick ut och kikade på staden. Trots att hamnkvarteren i Rouen mer eller mindre utplånades under kriget har de gamla stadsdelarna klarat sig väldigt bra, eller återuppbyggts på ett grundligt och pietetsfullt sätt. Rouen ståtar med en otrolig samling av gamla Normandiska korsvirkeshus, som sneda och vinda lutar sig mot varandra i de mest otroliga vinklar. Här finns små, söta torg som liksom helt apropå ingenting plötsligt bara finns där, mede ett överflöd av små caféer och restauranger. Naturligtvis ståtar Rouen med sin fina katedral, men också med flera gamla, imponerande kyrkobyggnader. Vi är nog ganska överens om att Rouen är en av de trevligaste större städerna vi besökt i Frankrike.
Ja, Rouen är verkligen en levande och rolig stad, trots alla turister. Som i alla universitetsstäder som inte är så jättestora, märks de många ungdomarna och håller staden vital och öppen för spännande kulturella evenemang. Denna stad hör till dem som gett oss sådana där trevliga positiva överraskningar. (Sannas anm.)
Slutet av veckan tillbringar vi med att omväxlande gå runt och kika på staden, och att förbereda riggen för påmastningen. Det fanns en del att göra, rengöra och smörja alla vantskruvar, reda ut trasslet av stag och fall, montera på spridarna, antenner och annat vi monterat bort för att minska röran på däck under kanalresan.
Comentarios