Sista utrikiska etappen och så kan vi handla Kalaspuffar och kräftor på Konsum. 25-26/9.

Från Femö fortsatte vi nästa dag i svaga, nästan obefintliga vindar och dålig sikt söder om Sjaelland i riktning mot Bögeström, där vi räknat med att ta natthamn i den lilla hamnen Nyord alldeles före det egentliga Bögeström. Men hamnen i Nyord visade sig vara alldeles otroligt liten! När vi passerat inloppet som bara hade 1,9 meter vatten och var maximalt 5 meter brett och kommit in i själva hamnbassängen insåg vi att vi omöjligen skulle få plats i den lilla hamnen. Här låg bara några mindre segelbåtar och ett antal små fiskebåtar inklämda mellan pålar, med fören mot bryggorna. Det var så trångt att vi inte ens kunde vända Eilean för att köra ut igen! Så vårt enda alternativ var att långsamt och försiktigt backa ut igen! Då vädret var fint, och den dåliga sikten som vi tidigare haft blivit mycket bättre fortsatte vi istället ut genom den grunda leden som ledde oss genom Bögeströms sandbankar ut på den egentliga Östersjön. Väl ute på öppet vatten möttes vi av en god bris från SO och kunde sätta segel och segla med god fart till vår sista utländska hamn på den här resan, Rödvig som är en trevlig och välordnad fiske- och fritidsbåtshamn. Så fort vi förtöjt gick vi upp i byn för att finna en restaurang, vi hade över 400 Dkk kvar och tänkte att det skulle passa bra att både fira och göra slut på våra danska pengar. Men ack. Av ortens tre restauranger var den ena stängd för säsongen, den andra ett flottigt och föga inbjudande pölse-hak med grillos och pommes frites som genomgående tema. Och den tredje var fullbelagd. Hungriga som vi var orkade vi inte vänta och återvände ombord där Sanna snodde ihop pasta med grönsakssås som sköljdes ner med en flaska Rioja. Inte så illa!

Så var det då slutligen dags att lämna de utrikiska länderna och efter nästan 16 månader återvända till svensk mark. I gråmulet väder lämnade vi Rödvig och i lätta regnskurar körde vi de 40 sjömilen till Ystad för motor – vinden var i det närmaste obefintlig.

Klockan 16 på eftermiddagen den 26 september seglade Eilean in i Ystads hamn – visserligen inte riktigt hemma. Men i alla fall åter i Sverige.

Ystads hamn var helt öde. I hela gästhamnen fanns bara två båtar – vi och en polsk seglare. Så fort vi förtöjt gick vi upp i staden och handlade några sedan länge saknade väsentligheter på gamla kära Konsum – två paket kräftor, filmjölk, Kalaspuffar, Gudbrandsdalens mesost och Dagens Nyheter.