En annan orsak till att vi blev kvar var att vi hade svårt att få pejl på vädret. Dels är vi ovana vid själva vädertypen, det är sällan helt klart, utan oftast är det småmulet och väldigt disigt. De första dagarna var det också enormt hett, över 35 grader på dagarna och bara något under 30 på nätterna, då det brukade rasa våldsamma åskväder av samma typ vi hade på Biscaya. Tydligen är det så att på sommaren har man ett permanent s.k. termiskt lågtryck liggandes över den Iberiska halvön, medan det Azoriska högtrycket har mer eller mindre starka utlöpare in mot norra Spanien och västra Biscaya. Detta leder naturligtvis till konflikter mellan luftmassorna.
Dessutom talade våra vanliga prognoskällor (Navtex och Deutsche Wetterdienst) om relativt hårda vindar till sjöss. Men i hamn brukade vi sällan se något av dessa vindar, snarast var det nästintill bleke mest hela tiden. Det visade sig snart att det är stor skillnad på väder och vind vid kusten och en bit ut till havs, och kustväderprognoser var vad vi behövde. Sådana sänds visserligen regelbundet ut på VHF av de spanska kustradiostationerna – men på snabbast tänkbara kulsprute-spanska och dålig ljudkvalitet. Så trots att Sanna behärskar en del spanska har vi klara problem med att begripa vad som sägs. Inte minst på grund av att till skillnad från vad vi är vana vid handlar inte väderprognoserna längre bara om vind och sikt, utan minst lika mycket sändningstid ägnas åt sjögång och vårt nya gissel – dyningen.
