Så blev det äntligen ett väderhål och vi kunde lämna Cuxhaven för att passera de Frisiska öarna. Fredag eftermiddag kan vi lämna Cuxhaven för en 18-timmars seglats på Nordsjön ner till Lauwersoog i Holland. Vädret var visserligen långt ifrån idealiskt, delvis mulet med regnskurar och byig vind från väst – rakt emot. Men att vänta ännu längre stod vi bara inte ut med! För att få medström ut ur Elbe kastade vi loss vid 5-tiden på eftermiddagen och snart passerade vi skeppskyrkogården vid de legendariska öarna och fyrplatserna Scharhörn och Neuwerk med en fart på över 10 knop över grund. Så småningom kom vi också ikapp Aurora som startat något före oss och ett ömsesidigt fotograferande vidtog.
Under natten stångar vi oss västerut mot en vidrig motsjö med enbart storen hissad för att staga upp henne litet. Vi är inte ensamma, förutom trålande fiskebåtar och stora container- och tankfartyg som far in och ut från hamnarna Wilhemshaven och Bremerhaven är vi långt över ett dussin seglare som alla lämnade Cuxhaven samtidigt. Alla kör för motor och bankar och slår i den krabba sjögången. Det känns litet beklagligt att inte kunna se annat än de avlägsna ljusen från öarna Nordeney, Wangerooge och Spiekerooge ur Childers fantasieggande berättelse. Men det är bara att acceptera att Eilean inte är någon Dulcibella, och att vi inte heller besitter den klassiske engelske äventyrarens svaghet för utmaningar. Det ständiga passandet på radar och sjökort, utkiken efter lanternor och lysbojar i nattens regn räcker gott för oss. Det blev inte mycket sömn den här natten, bara en kort slummer då och då, och när gryningen kom kändes det som en befrielse att se angöringsbojarna till holländska Lauwersoog. Vi slussar in i Lauwersmeer och förtöjer i solsken. Härligt!