Tre gamla och fina holländska städer. 29/8 – 1/9.

En stor fördel i att färdas med båt i Holland är att man än idag låter sjöfarten stå i samhällets centrum. Man inte har fallit för ”utvecklingen” och satsat ensidigt på landsvägstransporter. Istället är pråmtrafiken livlig och pråmar i alla storlekar och med all slags last far kors och tvärs genom landet. I Holland öppnas också de tätt trafikerade landsvägs- och motorvägsbroarna i stort sett kostnadsfritt och utan längre väntan även för en ensam segelbåt. Dessutom låter man fritidsbåtarna gå ända in i sina historiska städers centrum och förtöja där. Väljer man att ligga vid någon stadskaj utan någon service är det oftast helt gratis, men väljer man istället en iordninggjord förtöjningsplats för fritidsbåtar med el och vatten kostar det sällan mer än mellan 7 och 15 €/natt. Skulle Stockholm anta samma princip betydde det att man låg gratis vid t.ex Blasieholmskajen eller Strandvägskajen, och vid Skeppsbron skulle det finnas pontonbryggor med el och vatten för runt 100 kronor/natten. Istället ligger de enda tillåtna gästplatserna ute på Djurgården, där man betalar sådär 200-300kr/natten med el och tvingas åka buss eller färja till city.

I Dordrecht ligger vi i Nieuwe Haven, där Kungliga Rodd- och segelföreningen har gästplatser som kostade oss 14,50 € natten. Här ligger man alldeles mitt i centrum, omgiven av trappstegsgavlar, historiska skepp och små lyftbroar. Vi stannar två nätter i Dordrecht, här finns så mycket att se. Vi går på museum, kikar på ”Groote Kerk”, den gamla katedralen och när vi inte vandrar runt tar vi jolleturer in till de smala och grunda innerstadskanalerna.

Från Dordrecht far vi sedan vidare till Gouda – oststaden. Vi blir litet tveksamma om var vi kan ligga, den marinan som finns utsatt på vårt kanalsjökort ligger i en trist, industriell förortsmiljö långt från staden. Så vi ”prejar” en lokal motorbåt och frågar dem om alternativa och bättre liggplatser. De svarar ”Följ oss!”. Och vi hänger motorbåten i kölvattnet genom en labyrint av allt smalare och grundare kanaler, genom flera små broar som alla öppnas en efter en, tills vi kommer till en smal, smal trädkantad kanal som bara håller runt 1,8 meter. Där kan vi förtöja med kölen i dyn och riggen inkörd i trädens grenverk precis mitt i stadens centrum för 7 €/natten.

Gouda var kanske inte fullt lika charmig som Dordrecht, men kanske börjar vi bli litet mätta nu – alla holländska städer med bebyggelse från 15-1600-talet påminner mycket om varandra. Höjdpunkten var nog katedralens (Groote Kerk) alla praktfulla och fantastiska fönster som delvis härstammar från 1500-talet och överlevt alla krig sedan dess. Tursamt nog verkar det som att Goudas beslutsfattare hade långt bättre förstånd och framsynthet än de flesta europeiska stadsmän och regeringar under 1930-talet. Redan 1936 anade man den kommande katastrofen och alla fönster plockades ner för att magasineras på säker plats inför det som komma skulle...

Efter att ha lämnat Gouda kom vi till Haarlem väldigt sent på kvällen, återigen guidade av trevliga och hjälpsamma holländare. Vi hade egentligen inte räknat med att hinna till Haarlem på en dag, men när vi träffar på en holländsk segelbåt bara ett par timmars gång från staden och frågar dem om tips på bra natthamn föreslår de att vi skall hänga på dem ända till Haarlem, dit vi kommer i kolmörker vid 22-tiden. Vi finner en ledig kajsnutt alldeles vid stadens centrum och förtöjer för natten med våra tampar löpande kors och tvär mellan parkerade bilar. Under frukosten morgonen därpå ser vi plötsligt hur en herrelös motorbåt kommer drivande med strömmen. Den törnar emot några bopråmar på kanalens motsatta sida, där en äldre man kliver ombord för att försöka stoppa båtens drift. Men oturligt nog hinner han inte med i svängarna och innan han fått en tamp iland har båten drivit ut i kanalens mitt, nu med mannen ombord. Så jag sjösätter jollen och ror ut till mannens undsättning och bogserar ekipaget till kajen. Vi kommer senare att få erfara varför motorbåten kom drivande av sig själv...