I St Vaast kom vi att stanna i nästan en vecka. Det är också en mycket trivsam liten stad, dock kanske inte i samma klass som Honfleur, men marinan (som är ganska stor) ligger mitt i staden och i hamnen finns fortfarande arbetande fiskebåtar. Den ger ett genuint intryck, inte så anpassad till turister, och de grå stenhusen verkar ha sett likadana ut i århundraden.
Man blir vänligt bemött av alla, t o m tonåringar man möter på gatan säger ”Bonjour, Madame”. Detta är ju inte riktigt vad man är van vid hemma, precis. Flera dagar är det olika marknader i stan, speciellt matmarknaden var intressant. Här såldes allt vad stan och landsbygden runt omkring producerar. En farbror sålde t ex ostar som man aldrig sett maken till. En del var så grå-grönluddiga att vi först undrade om det var någon sorts husdjur han sålde. Där handlade vi för mer än 20 euro. Fantastiska ostar!
Precis utanför hamnen finns en liten, vacker ö, Le Tahitou, dit man kan ta jollen för att bada och för att promenera och titta på det gamla fortet. Här tog vi vårt första (!) bad för säsongen i det kristallklara men kyliga vattnet.
Vi fick tyvärr inte tillfälle att ta oss ut dit igen, just den här dan skulle vi bjuda Christer och Margaretha på middag, och eftersom vi är medvetna om vilka sanna gourméer Helgas besättning är, gällde det att kamma till sig och damma av kokboken. Här gick det inte att ligga och bada hela dan! För en gångs skull lyckades vi tajma in förberedelserna så att vi faktiskt var helt klara när gästerna klev över relingen. Även om den berömda (?) normandiska cidern inte fullt uppskattades som fördrink (den var riktigt äcklig!), så tycktes de vara tämligen nöjda med ”Cornelias marinerade räkor med fänkålssås”, eller crevettes mariné au sauce de fenouil Cornelière, som vi säger här i Frankrike. (Hoppas fransklärar-Wandrille inte läser det här... ) Hanssons är till och med så väluppfostrade att de bad om receptet! (Det du, Cornelia!) Det blev ytterligare en mycket trevlig kväll med många skratt och intressanta samtal.
