Vi går på grund, träffar på en besynnerlig slussvakt, och avverkar sista biten till Meaux.

25/6 – 27/6.

På midsommardagen ger vi oss iväg igen och lyckas för första gången smälla på grund och träffa något som inte är mjuk dy. Vi har precis gått ur den automatiska och obemannade slussen vid Charly sur Marne när vi helt oväntat brakar på något i 5-6 knop som kanske kan vara en stenhäll eller kanske en hård grusbank. Det är inte heller uteslutet att det kan ha varit en stor trädstam som fastnat på botten. Det blir en ganska ordentlig smäll och Eilean studsar över, men kändes ändå inte så stumt som om det vore rent berg. Eftersom vi inte ligger utanför den tänkta farleden noterar vi läget för uppgrundningen på en liten kartskiss och rapporterar det inträffade vid nästa sluss, som är bemannad. Men där möts vi av en nonchalant reaktion, slussvakten muttrar något om att man redan vet att det är grunt där, rycker på axlarna och skrynklar ihop vår kartskiss och stoppar den i fickan. Det är tydligt att han inte tänker göra sig något besvär med eventuella grund – det inträffade ju inte i hans sluss.

Sedan inträffar något mycket märkligt – han frågar om vi tänkt oss att fortsätta mot Paris, vilket vi svarar jakande på. Då berättar han att vi får räkna med att stanna minst 5 dagar, kanske ännu längre i Meaux, som ligger två dagsetapper framför oss. Anledningen är att kanalen bortom Meaux är stängd för reparationer.

Nu bekymrade inte detta i och för sig otrevliga besked oss särskilt mycket. Vi hade ändå tänkt att stanna 4-5 dagar i Meaux för att invänta Maja och Erik som skulle anlända med flyg till Paris den 2 juli.

Men det intressanta är, när vi kommer närmare Meaux och förhör oss om det finns uppdaterad information om kanalstängningen möts vi av helt oförstående miner! Vilken kanalstängning? Det visar sig att det inte finns några som helst planer på att stänga någon kanal, och den har heller inte varit stängd tidigare i år! Man kan ju undra varför slussvakten ansåg sig behöva fabulera om detta! Egentligen borde man väl rapportera till något VNF-kontor om grundet och den fantiserande slussvakten. Men å andra sidan blir man rätt mätt och trött av att hela tiden ha att göra med dessa fransmän som bara talar franska och det hela rann ut i sanden.

Så vi fortsätter mot Meaux, men stannar en natt vid slussen St. Jean-les-Deux-Jumeaux innan vi kommer fram till Meaux.