Så är det då dags för Barcelona. Vi har sett fram emot detta besök, men det är också slutet på pappas sejour ombord. Men innan Pappa tar flyget hem igen ska vi göra denna fantastiska stad. Seglingen från Tarragona bjöd dessvärre inte på någon vind alls förrän vi närmade oss Barcelona, då vi fick en hygglig slör/läns. När det var dags att ta ner seglen blåste det ganska hårt och vi lyckades hamna mitt i en jolle-seglarskola på väg in, så det blev lite stökigt när den ena jollen efter den andra kapsejsade i den byiga plötsliga kulingen.
Vi hade fått rådet att gå in i Port Olímpico, som ska vara billigare än Port Vell, men där blev vi rätt bryskt ivägjagade då marinan var full. Vi stretar därför tillbaka i den nu ordentligt omysiga motvinden och tar oss in i den jättelika Port Vell. Eftersom det är söndag kan vi inte få någon plats, men blir hänvisade till bensinbryggan av en marinero. Han är dock rätt pessimistisk vad gäller plats för oss, men vi ska höra efter när kontoret öppnar nästa dag. Men här är vi i alla fall, mitt i Barcelona, och staden väntar på att bli upplevd!
Vi snyggar till oss och beger oss ut för att ragga upp en restaurang. Pappa raggar upp en trevlig portier på ett hotell, som förser oss med karta och förslag på en ”good and cheap” restaurant. Detta visar sig vara en alldeles utmärkt tapasbar med trevlig och effektiv personal. Här bänkar vi oss vid baren i bästa Barcelona-stil och äter gott, denna gång utan att Pappa blir helt ruinerad. Nöjda och glada går vi till kojs i förtröstan om att detta med hamnplats ska lösa sig.
Visst fick vi så småningom en hamnplats, men det tog större delen av nästa dag innan vi kunde klämma in oss mellan en amerikan och en engelsman, som båda låg där i väntan på att få sina stora 60-fotsbåtar sålda. Tydligen kunde ingen på marinakontoret fatta några som helst beslut utan chefens personliga närvaro, och denne man, som titulerades ”Capi”, hade tydligen inga tidiga vanor.
När vi sedan äntligen fått en plats var den upptagen och det tog en bra tid att få denna båt flyttad. Sedan var det strul med elektriciteten, så till slut gick pappa och jag på stan i förväg, medan Gunnar stannar för att invänta el-marineros.
Vi bestämmer oss för att passa på och inhandla en present till styvmor Inger. Det blir ett vackert silverhalsband. Pappa berättar att dessa 17 dagar han seglar med oss är den längsta tid Inger och han varit åtskilda under de 35 år de varit gifta!
När detta är avklarat är det dags att träffa Gunnar. Vi skulle för enkelhetens skull ses vid katedralen. Vi gick runt, runt och spanade, men ingen Gunnar. Det blev sedan en helt förvirrad kommunikation då vi via mobiltelefon försökte fatta exakt var vid katedralen vi respektive Gunnar befann sig. Vi gick säkert 25 varv runt katedralen och kunde inte fatta att vi inte kunde se varandra. Så småningom fick jag inse att vi nog – trots karta - var vid fel helgedom. Så nära står faktiskt kyrkorna här.
När vi sedan efter många om och men kommit rätt kunde vi ju se att detta var den riktiga katedralen, den var minst tio gånger så stor som den vi först väntat vid.
För den som nu undrar kan jag inflika att vi här inte talar om Gaudìs katedral ”La Sagrada Familia”. Fullt så obildade är vi inte...
Det finns många skäl till att besöka Barcelona. Ett av dem är att bara gå runt och känna på atmosfären, sitta på caféer eller barer och spana på folk, smutta på gott vin och äta tapas. Det är vad vi ägnar oss åt denna första hela dag i staden. Vi promenerar/cyklar, fikar och spanar. Ofta glömmer vi helt bort att Pappa inte längre gärna älgar omkring som förr och jag tror att han slog trots-ont-i-ryggen-rekord i uthållighet här i Barcelona.
Barcelona har en alldeles särskild ”stads-själ”, som är svår att beskriva. Jag tror att denna speciella atmosfär har att göra med stadens historia av kreativitet (denna stad har fött många genier) och radikalitet. Här har skapats idéer som ofta varit före sin tid och lite djärvare, lite knasigare än vad som kunde smältas i samtiden. Jag tycker att man kan känna en speciell slags uppsluppen lätthet i hur människor här ser på livet. Här tycks man inte ta sig själv på så enastående stort allvar, som annars verkar vara lite av ett nationaldrag hos spanjorer.
I de gamla gotiska kvarteren andas det fortfarande av den fria tankens vitalitet - om jag nu får uttrycka mig lite svulstigt - även om nutidens anda av marketing, business och snöd vinning gör sitt bästa för att kväva den gamla atmosfären. (Här stönar Gunnar, när han läser vad jag skrivit, men det struntar jag i!)
Det är väl annars Gaudìs skapelser som gör starkast intryck av allt det spännande och vackra som finns att se i Barcelona. Vi ägnar en hel dag åt katedralen och andra Gaudì-byggnader. Katedralen måste vara en av västvärldens märkligaste skapelser. Så fascinerande och fantasieggande att man blir alldeles lycklig”! Tankarna går från de gamla medeltidskatedralerna via skogen Mörkmården i ”Sagan om Ringen” till ”Stjärnornas Krig” när man vandrar genom det pågående bygget. Eftersom bygget har pågått i 120 år och nu byggs på mer ihärdigt än på länge, kan man fundera över vad som har inspirerat vem.
Visst är det väl tragiskt att den rationella världen inte har plats för denna fantastiska arkitektur? Vad man än tycker om den särpräglade stilen - som än idag väcker så blandade känslor - måste man säga att mannen var ett geni som hade modet att sticka ut hakan och turen att ha några välbärgade välgörare som trodde på honom.
Är inte t ex detta hus underbart?
Sista kvällen innan Pappa åker hem tar vi det säkra före det osäkra och går tillbaka till den trevliga restaurangen vi var på första kvällen och äter lika gott denna kväll. Det var dock ett litet misstag att sitta vid bord i själva restaurangen, man får bättre tapas-känsla när man äter vid bardisken, som vi gjorde första kvällen. Där händer det också mycket mer. Nästa morgon följer vi Pappa till en taxi som ska ta honom till flygbussen. När Gunnar och jag går tillbaka till båten undrar vi lite vad Pappa känner och hoppas att han ändå inte är alltför besviken på denna seglats, som inte alls blev som han tänkt sig. Vi är i alla fall glada över att han kom ner och berikade denna inte särdeles spännande etapp av vår resa och tycker att han visat prov på oväntad spänst och tålighet. På plussidan var i alla fall (bland en hel del annat) att han var med i den mest spännande staden vi besökt på denna resa.
- Tack för att du kom och för allt trevligt vi gjorde!
Vi stannar ytterligare två dagar då vi röjde i båten och flyttade tillbaka till ”owner’s cabin”, shoppar lite och spanar lite mer på stan. Hit vill jag definitivt åka igen, varför inte på en förlängd shopping- och museihelg tillsammans med likasinnade shoppingråttor?
Gunnar har verkligen ingen känsla för shopping!...
Comentarios