På kvällen, när vi var på väg tillbaks till Eilean hade vi nog nästan bestämt oss för att ge oss av nästa dag. Men när vi passerar marinan ser vi att man har ordnat med en s.k. drying berth vid en kajsträcka där botten är jämn. Där man kan torrsätta sin båt lutad mot kajen vid sjunkande tidvatten. Eftersom det var över 7 månader sedan vi torrsatte Eilean är det hög tid att kolla anoderna. Dessutom ville jag gärna kolla om något hänt vid grundstötningen vi hade i Marne. Vi kollar med hamnkontoret, jodå, det går bra att torrsätta båten, men för att utnyttja kajen vill de ha 10 £, men då ingår arbetselektricitet. Så vi bokar plats, det är lika bra att passa på.
Nästa dag går vi in till kajen vid högvatten och förtöjer med många fendrar mellan båt och kaj. Nu är det bara att vänta medan vattnet sakta sjunker. När kölen snuddar vid botten gäller det att snabbt kränga båten mot kajen, så att hon blir stående på kölen med lätt slagsida, lutad mot kajen. Eftersom det är första gången vi gör detta är det inte utan att vi är litet nervösa. Tänk om vi misslyckas med att kränga henne och att hon istället välter utåt, från kajen när vattnet sjunker! Det vore just snyggt!
Men allt går bra, när kölen touchar i så vinchar vi hem hårt på spinnakerfallet som vi lagt fast i kajens pollare och med den hävstångsverkan som masten ger ställer sig Eilean på botten, stadigt lutad mot kajen. För säkerhets skull lägger vi ett par extra surrningar, en från varje mast till kajkanten.Nu kan hon bara inte välta! Under tiden har vattnet sjunkit undan helt, och med hjälp av vår praktiska fenderplanke-landgångs-steg-kombination är det enkelt att klättra ner från båten.
Det var tur att vi torrsatte Eilean! Propelleranoden, som gav oss bekymmer förra gången i Lagos, har skramlat loss med skruvar och allt. Turligt nog har det skett nyligen, utan några nya korrosionsangrepp på propellern. Övriga anoder såg fina ut, men jag bytte ändå.Däremot var ena propellerhalvan i bogpropellern sönderslagen, något vi misstänkt, då den verkat svagare än vanligt. I en av Rhône-slussarna small det ju till, förmodligen var det en brädstump eller liknande som sögs in i bogpropellern. Nu var det inte mycket att göra åt saken, bogpropellern fungerar ju hyggligt ändå och att vänta på reservdelar känns bara dumt. Så vi plockar bort den trasiga propellern och så får det vara bra det.
Kölen har klarat sig fint, grundstötningen i Marne har knappt lämnat några spår, några försumbart små glasfiberflisor är borta, det är allt. I övrigt såg allt bra ut, men kölens och rodrets nedersta decimetrar var repiga och stort sett utan bottenfärg efter att ha dragits genom dyn i Frankrikes kanaler.
Så, efter att ha smort propellern med fettsprutan, bytt anoderna och skurat den enormt skitiga vattenlinjen från franska kanalrester var det bara att vänta tills tidvattnet kommer tillbaka. När vi flyter igen kastar vi loss och går ut från den stökiga hamnen i St. Peter Port och bakom nästa udde, vid det gamla slottet Castle Cornet lägger vi ankar i den lugna och tysta Havelet Bay. Vädret är fint, och nu ligger vi bra utan nämnvärd dyning.
Comments