I Portosín kunde vi känna av att hösten börjat även här. Dessa kuststäder börjar stänga sina restauranger och barer nu när turisterna har åkt hem. I Portosin är det i princip bara den lokala pizzerian som fortfarande håller öppet och efter viss tvekan går vi dit en kväll när vi tröttnat på hemlagat. Men här, till skillnad från hemma, serverar man rätt mycket annat än pizza. Här äter vi de bästa grillade langostinos (Stora räkor, med massor av vitlök. Extremt gott! Gunnars anm.) vi hittills ätit. Här serveras vi också ett utmärkt vin ur en flaska som saknar etikett – ”vino de la casa”. .Killen som jobbar här pratar rätt bra engelska och kan ett par ord svenska, faktiskt! Han förklarar detta med att han egentligen kommer från Gran Canaria och träffat många svenska turister där. Hur han hamnat i denna avkrok får vi inte veta. Denna kväll agerar han både kock, servitör, diskare och barnisse. Vi får ett par trivsamma middagar på detta ställe.
Staden består i princip av två gator och det lilla hamntorget, men här finns tre små mataffärer, två bagerier, ett charkuteri, en bank och en affär som var kombinerad el- järn- och klädesaffär.
Det är tur att nedmontering av service i glesbygder inte drabbat detta land som hemma.
Där fanns också en tabac-skylt, men själva affären var inte lätt att hitta. Gunnar försökte hitta en dörr som hörde ihop med skylten och såg väl rätt konfunderad ut när han får hjälp av en mycket gammal tant som visar in honom i en port, nedför en trappa och in i en liten skrubb som påminner om ett cykelförråd. Där nere står en ännu äldre tant bakom en liten disk och på hyllor ligger en mängd cigaretter. Damerna pysslar väl om Gunnar och tycker att han är jordens salt när han hindrar den minst 100-åriga, lilla tobakstanten från att släpa fram en pall för att klättra upp, utan själv plockar ner det han ska ha. Om det inte vore för den ”officiella” skylten utanför skulle man tro att detta var ett av avyttringsställena för smugglade cigaretter.